Det var 1970 som Erik Gunnar Eriksson, Hoppets Stjärnas blivande grundare, fann sig stående bland kartonghus och sopor med det utmärglade barnet i sin famn. Han besökte Brasilien i missionsärenden vid en tid när Hoppets Stjärna ännu inte ens existerade som en dröm i hans medvetande. Aldor Pettersson, en svensk missionär i landet, hade uppmanat Erik Gunnar att följa med honom till slumområdet – och denna uppmaning skulle komma att få omvälvande konsekvenser för framtida generationer över hela världen…
Erik Gunnar har med rätta blivit ihågkommen som den karismatiske predikanten, missionären, visionären och humanitären. Vad få vet är att han som ung slog ifrån sig tanken på att någonsin bli en gudsman – och att han tvärtom kämpade vildsint för att hålla sig borta från den smala vägen…
Han står på en höjd med svindlande utsikt. Skog, ängar och glittrande vattendrag ramar in den klunga av röda hus med vita knutar som utgör Hoppets Stjärnas världshögkvarter.
Så länge han kan minnas har Paulo drömt om att få komma hit.
– I hela mitt liv har jag sett kort härifrån, berättar han. Jag har vetat att det är ett mycket vackert land. Även som vuxen har jag ibland drömt att jag är i Sverige. Och så vaknar jag, och vill somna om fort, eftersom jag vill drömma vidare…
Genom att klicka på ”Skicka” samtycker du till att få nyhetsbrev skickade till din angivna e-postadress enligt gällande integritetspolicy. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.
