Bli fadder

Det var 1970 som Erik Gunnar Eriksson, Hoppets Stjärnas blivande grundare, fann sig stående bland kartonghus och sopor med det utmärglade barnet i sin famn. Han besökte Brasilien i missionsärenden vid en tid när Hoppets Stjärna ännu inte ens existerade som en dröm i hans medvetande. Aldor Pettersson, en svensk missionär i landet, hade uppmanat Erik Gunnar att följa med honom till slumområdet – och denna uppmaning skulle komma att få omvälvande konsekvenser för framtida generationer över hela världen.
– Tänk om vi kunde bygga ett barnhem här uppe, viskade Erik Gunnar och såg ner på spädbarnets plågade ansikte.
– Det är en dröm jag har haft i 40 år, svarade Aldor.

När sommaren kom, och det var dags för den missionskonferens som varje år samlade stora skaror vid Erik Gunnars hem i lilla ångermanländska Kärrsjö, klev han upp på scenen och förkunnade sina planer. Responsen var överväldigande, och de hänförda åhörarna inledde en insamling till barnhemmet i samma ögonblick – men talaren själv drabbades under natten av tvivel. Vad hade han gett sig in på? Vad visste han om att driva barnhem, och hur skulle han få in de summor som krävdes?
Efter en sömnlös natt hade han bestämt sig för att återvända till konferensen och ta tillbaka sitt löfte, hur mycket det än smärtade – men utanför missionstältet möttes han av en man som inte heller sovit en blund den natten. Denne man, Josef Hellman, hade dock helt andra skäl för sin sömnlöshet.
– Efter ditt möte i går hörde jag en röst som talade till mig, sa han. Rösten sa att arvet jag fått efter min mor skulle jag ge till barnhemmet i Brasilien.
Nästa person att söka upp Erik Gunnar var barnsköterskan Ulla-Britt Sundström.
– Det är jag som ska åka till Brasilien och ta ansvaret för barnhemsprojektet, meddelade hon, enkelt och okonstlat.
Ur dessa initiativ såddes fröet till all den världsomspännande verksamhet som Star of Hope bedriver i dag.

Under det halvsekel som gått har en man vid namn Paulo vuxit upp i Brasilien, gift sig och bildat familj.
Det var honom som Erik Gunnar höll i famnen i Fransisco Sás slumkvarter – och han blev det allra första barn som togs omhand när det nya barnhemmet stod klart samma år.
Det barnhemmet fick namnet Estrella de Esperanza. Hoppets Stjärna.