På Hoppets Stjärnas skola i Infanta, en halv dagstur från Manila, välkomnas vi av en rektor som till förväxling liknar sekreteraren på kontoret i huvudstaden. Det är nämligen en och samma eldsjäl: Elisabeth “Beth” Virrey.

Beths arbete för Star of Hope Philippines sträcker sig ända tillbaka till 1995.
– Egentligen hade jag tänkt bli nunna, säger hon. Men det slutade i stället med att jag tog en examen inom marknads.vetenskap.
Fram till 2009 arbetade Beth som administratör och revisor med ansvar för alltifrån personalfrågor till finansiella rapporter. Och det gör hon fortfarande – men sedan 2009 är hon dessutom rektor för den skola som då startades i byn Ilog utanför Infanta.
De erbjöd mig rollen och jag accepterade utmaningen. Mitt barndomshem ligger i trakten, så jag kan resa hit och bo här vissa dagar varje månad, förklarar hon.
De inledande åren bjöd på stora utmaningar.
– Vi hade bara 49 elever och ingen bra miljö för dem att leka i. Vissa familjer hade inte ens råd att betala skolavgiften på 100 pesos, motsvarande 17 kronor.
– Så det gjorde vi åt dem, berättar Beth.

Idag ser det helt annorlunda ut i Infanta. 272 barn kommer varje dag till en inhägnad skolgård med lekplats, fruktträdgård och sin egen scen för elevuppträdanden. De färgglada däcken på lekplatsen var det Beth som kånkade dit och målade en gång i tiden, och i trädgården intill växer såväl banan, papaya och mango som sötpotatis, cassava och citrongräs. Varje morgon sjunger barnen och lärarna tillsammans innan de kliver in i skolbyggnaden. Beth hyllar lärarkåren på plats, som hon beskriver som en familj. Faktum är att hälften av de unga lärarna är volontärer som lockats av chansen att få erfarenhet och samtidigt göra skillnad.

Man kan tycka att Beths dubbla roller för Hoppets Stjärna vore nog – men hon extraknäcker dessutom som taxichaufför. 
– Jag trivs med att jobba, säger hon. Det är därför jag aldrig gift mig.
Hon har alltså ingen partner, och inga egna barn, men ändå är det full fart i hennes hem. Där bor nämligen en flicka och två pojkar i åldrarna 14, 12 och 10.
– Jag har tagit hand om alla tre sedan födseln, berättar Beth.
På frågan om hur hon orkar med alla roller ger hon äran till mannen i sitt liv.
– Jag tror det är Gud som ger mig styrkan att gra allt. Jag känner att det är han som leder mig.

Läs mer om vårt arbete i Filippinerna

Dela med dina vänner: