Nu har inte mindre än sju pallar med kläder och skolmaterial anlänt till de romska familjerna i byn Valea Seaca. Det här blev möjligt tack vare ett privat initiativ i Umeå som gick över all förväntan.
– På fem timmar fick vi in över tre ton kläder, berättar eldsjälen Henric Bergner.

Henrics engagemang för romerna började när han fick kontakt med två familjer från Valea Seaca som rest till Umeå för att tigga.
– Vasakyrkan har en sommargård där de bodde i några månader, och då lärde man ju känna dem. Och vi tänkte ”kanske vi skulle resa ner och se varför de åker 300 mil och sätter sig och tigger?”. Så det gjorde vi, och i och med det så var jag fast. När man har lärt känna så många av dem vid namn finns det ingen återvändo.

Sedan dess har familjen Bergnér stöttat arbetet i Valea Seaca och hållit tät kontakt med Cornelia Nechifor, som är ansvarig för Hoppets Stjärnas center i byn.
– Cornelia berättade om problemen med barn som inte har skor och kläder för att kunna ta sig till skolan. Och sedan måste de ju själva betala för allt skolmaterial, som block och pennor.

Så föddes idén till insamlingen, och ett samarbete tog form mellan Hoppets Stjärna, Vasakyrkan och Svenska kyrkan i Umeå. Många engagerade sig, och när Västerbottenskuriren uppmärksammade insamlingen blev allmänhetens intresse ännu större.
– Det höll nästan på att gå överstyr, säger Henric. På den lördag när vi hade öppet i fem timmar fick vi in tre ton kläder, men vi lyckades ändå att reda ut det där och var klara vid niotiden på kvällen. En viktigt lärdom är att man inte behöver göra allting själv – för då dukar man under!

De gjorde också i ordning skolstartspaket med linjaler, pennor, pennvässare, suddgummin och skrivböcker. Till slut stod 100 flyttkartonger redo att rulla ner genom Europa, och nu har Henric nåtts av bilder från utdelningen på plats i Valea Seaca. Han beskriver sina känslor som ”en kombination av glädje och ångest.”
– Det var ju så viktigt att det här skulle komma fram innan det blev för kallt, säger han. I och med att man varit där och sett hur de bor, och pratat med dem, så förstår man ju hur fantastiskt bra vi har det här i Sverige.  Vi umgås fortfarande i princip en gång i veckan med en romskt familj här, och allt blir så påtagligt när man lär känna en person. Jag har läst på om romernas historia och vad de tvingats gå igenom. Det stora projektet är att se till så de får känna att de har ett människovärde.

Lennart Eriksson, internationellt ansvarig för Hoppets Stjärna, är imponerad över det engagemang som Henric och hans medvolontärer i Umeå visat prov på.
– Egentligen har ju Hoppets Stjärna upphört med långa transporter genom Europa, men när ställdes inför ett så fantastiskt initiativ som det här kunde vi helt enkelt inte tacka nej. Jag känner mig hedrad över att vi har fått förvalta den här insamlingen!

Vill du vet mer om Hoppets Stjärnas arbete med de utsatta romerna klicka här.

 

Dela med dina vänner: