Att vara ensamstående förälder är alltid en stor utmaning. Men för Stefana, som du kunde läsa om i ett tidigare inlägg (Läs om Stefana), är den utmaningen näst intill ofattbar. För henne och hennes barn handlar det om en daglig kamp på liv och död.

Varje gång jag får ta del av människoöden ute på fältet, bland de familjer vi kämpar för, slår orättvisan emot mig med sådan kraft att det skär i kroppen. Både jag och Stefana är ensamstående mammor, men våra förutsättningar att ha hand om våra barn kunde inte vara mer olika. Under årets första tid har jag upplevt många bitande kalla dagar, men mitt hus är alltid varmt och välkomnande när jag kliver in där. I östra Rumänien har de det ofta lika kallt som vi, och till skillnad från oss tvingas många romska familjer uthärda minusgrader även inomhus.

För dem blir våra resurscenter som ett ljus i mörkret. Sedan de öppnades har vi fått se hur livsomvälvande centren faktiskt är för de barn som kommer till dem. Jag är övertygad om att lille Denis, som osjälviskt tog hem sin enda smörgås till sin lillebror, kommer att kämpa för sin utbildning och karriär eftersom han har fått se att det finns ett annat liv.
För oss människor är hoppet avgörande för att åstadkomma förändring. Som i ett trollslag händer det saker när vi fylls av hopp, för vårt sätt att tänka förändras. Hoppet ger oss drivkraft och får oss att fatta andra beslut än vi skulle ha gjort i hopplöshet.

Därför är våra center så viktiga. Det är från dem som hoppet strålar ut, och vi behöver dig för att kunna driva dem vidare. Det går helt enkelt inte att driva dem på luft, och därför är din hjälp avgörande. Ta in det, att just du är avgörande! Dina gåvor betyder ALLT för barn som Denis och hans syskon!

Varma hälsningar


Ulrika Kallin Eriksson, verksamhetschef

JAG VILL HJÄLPA BARN SOM DENIS OCH HANS SYSKON!

Dela med dina vänner: