Bli fadder

Stefana lägger en beskyddande hand över sin växande mage. Hon sörjer att hennes man aldrig kommer få krama om sitt barn. Nu står hon här, ensam, med fyra barn att ta hand om i ett isande kallt hem där vinterns snömassor har fått delar av taket att rasa in. Smältvatten droppar som tårar ner på betonggolvet.
– Jag har ingen, säger hon.

Kylan har slagit klorna i den rumänska bergsbyn Valea Seaca. Tolvåriga Nicoleta, elvaårige Denis och sjuåriga Marta pulsar genom snön, upp mot en stuga med trasigt tak och ytterväggar av lera. Ett av fönstren har ett genomskinligt plastskynke där glaset borde sitta, och i tre andra sitter gult isolerskum inklämt. Det räcker inte långt när vinden viner och minusgraderna kopplat grepp om landskapet. Inne i huset väntar barnens mamma och ettårige lillebror Madelin. Det första Denis gör är att ställa ner sin skolväska. I den ligger smörgåsen han fick på Hoppets Stjärnas resurscenter en timme tidigare, men vägrade ta en enda tugga av.
”Jag ska inte äta den här!” sa han bestämt. ”Jag ska ta hem den till min lillebror!” Nu plockar han upp sin smörgås, bryter av en stor bit och lägger den i Madelins ivrigt utsträckta händer. Sedan ställer han sig vid vedspisen i hörnet och försöker värma sig, så gott han kan.
För ett halvår sedan var livet annorlunda. Frågan måste ställas: Hur dog barnens pappa? ”Han drack för mycket kaffe!” hojtar Denis borta vid spisen. För första och sista gången under vårt besök skymtar ett leende fram i Stefanas ansikte. Det slocknar när hon berättar om allt som hon har förlorat. Hon, som vuxit upp på barnhem, hade ingen erfarenhet av att bli älskad förrän Decebal klev in i hennes liv. De var båda väldigt unga då. Tillsammans köpte de en bit mark och byggde själva huset vi står i nu. Två blev tre, och familjen fortsatte växa. Medan Stefana tog stort ansvar i hemmet jobbade Decebal hårt för att försörja dem. Men en dag, under en skogsavverkning, gick något fruktansvärt fel och han fick ett träd över sig.
– Hans hjärta stannade, säger Stefana.

Mitt i sorgen kom vintern, och taket i det inre rummet gav vika för snömassorna. Nu trängs hela familjen i det yttre rum som inte är mycket mer än en hall. De har inget vatten, ingen el och ingen mat. De enda möblerna i rummet är en utdragbar bäddsoffa och en liten hylla. På den hyllan står ett ensamt ljus.
– Varje kväll ställer vi ljuset mitt på golvet och tänder det, berättar Stefana. Sedan sätter vi oss i en cirkel runt det för att dela på värmen. Efter det kryper vi alla ner i bäddsoffan och sover där tillsammans. Hundratals romska familjer lider svårt av kylan just nu, men få är så ensamma som Stefana.
– När min man dog ville hans släktingar inte veta av oss längre. Och grannarna är ute efter vårt hus. Därför hotar de med att de ska låta myndigheterna komma hit och ta mina barn ifrån mig. Den enda hjälp familjen fått kommer från Hoppets Stjärna. Varje dag efter skolan skyndar Denis och Nicoleta vidare till Hoppets Stjärnas center; en fristad som erbjuder dem allt de saknar hemma:
Värme, mat, leksaker, toaletter, tvättmaskin, dusch och möjligheten att göra sina läxor i väl upplysta lokaler.
– Jag längtar dit varje dag, säger Nicoleta.
– Jag också, säger Denis. Att skriva och teckna är det bästa jag vet.
Hoppets Stjärna har flera gånger delat ut hjälppaket till de mest utsatta familjerna i trakten, men sådana insatser är beroende av de svenska givarnas vilja att ge en extra slant.
Stefana får frågan om vad hon önskar mest, förutom nytt tak och nya fönster.
– Mat, säger hon. Och ved, om vi ska klara den här vintern.

RÄDDA CENTREN FÖR ATT RÄDDA BARNEN

Ju mörkare det är, desto större skillnad gör ett ljus som tänds.
För familjer som Stefanas är Hoppets Stjärnas resurscenter det ljuset.
Det är genom centren som Denis, Nicoleta och andra utsatta barn kan få hjälp.
Det ger dem nytt hopp, och hoppet ger dem kraft att kämpa vidare mot ett bättre liv.
Idag hotas centrens framtid, och vi får allt svårare att bekosta extra insatser i hemmen hos de mest utsatta. Så får det inte sluta! Din insats kan bli avgörande för vårt arbete bland dessa familjer.

Sträck ut en hand och ge dem hoppet åter!

Hjälp barn som Dennis och hans syskon, ge en gåva! >>

Du kan också välja att bli fadder för vårt projekt i Rumänien, för romerna, med ett fast belopp varje månad. >>