Månadens insamling berör mig lite extra. Jag har nämligen besökt Monicas lilla rumänska by och träffat barn som henne. Kanske var hon rentav en av dem som för några år sedan kom springande emot mig. Plötsligt gick jag där med tre-fyra barn på varje sida som var ivriga att få visa mig runt i byn. Jag minns glädjen i deras ansikten just då, och glädjen hos de familjer som välkomnade oss in i sina hem. Därför gjorde det extra ont att se hur eländigt de bodde. Vissa hus hade inte ens några fönster, bara plastskynken.

Tanken på nakna barnafötter mot de där iskalla betonggolven griper tag i mig, för jag ser ju mina egna barn framför mig. Hur många gånger har jag inte fått tina upp små fingrar och tår när barnen varit ute och lekt sig kalla och blöta?

Skillnaden är ju att mina barn alltid kunde återvända till ett varmt hem. Östra Rumäniens vintrar kan vara lika bistra som våra, men barn som Monica kommer inte undan kylan i sitt eget hem. Hur känns det för henne? Och hur känns det för en förälder att inte kunna värma sitt eget barn?
Ingen familj ska behöva ha det så.

Därför är jag så glad att vi får göra skillnad för de här barnen. Dels i våra center, dels i deras egna hem. Vi kan inte förändra livet för alla barn på en gång, men med din hjälp kan vi hjälpa en familj i taget. Och det är väldigt, väldigt konkret.

Din gåva går direkt till påtagliga insatser som ved, kläder och skor.

Var med och värm ett barn som fryser! >>

Hoppfulla hälsningar,


Ulrika K Eriksson, Verksamhetschef

Dela med dina vänner: