Bli fadder

Text: Torbjörn Vårsaga          Foto: Dennis Thern

Ne trebuie speranta – Vi behöver hopp – är namnet på den föräldraförening som Hoppets Stjärna hjälpte till att grunda 2003. Idag drivs den kollektivt av 35 föräldrar från regionen.
– Vi tar alla beslut tillsammans. Inget bestäms utan att lyssna på alla, säger Mihaela.
Hon är mamma till 26-årige Iustin, som har Downs syndrom och är dövstum. För hans skull har de andra ungdomarna tränat på teckenspråk. En av dem är Iustins barndomsvän Catalin. Han har också Downs syndrom – och deras vänskap föddes tack vare ett krånglande avlopp.
– Catalins pappa var rörmokare, säger Mihaela. När han kom hem till oss och fick syn på Iustin, då förstod han att våra familjer hade barn med samma problem.
Catalins mamma Mia minns det som dagen när allting vände.
– Innan dess visste vi inte ens vad Downs syndrom var, säger hon.

De båda mammorna blev medgrundare av den nya föreningen. Hoppets Stjärna bidrog med resurser, hjälpte dem att få den registrerad och höll kurser för alla föräldrar. Under de 18 första åren avlönade vi också en psykolog. Kostnader för hyra, mat och transport finansieras av medlemsavgifter, medan Hoppets Stjärna bekostar halva av lönen för den nyutexaminerade psykologen Simida.
– Jag kom först hit som volontär, säger hon. Vid varje besök fick jag större kärlek till barnen. Jag älskar också hur föräldrarna här hjälper sina barn att integreras i samhället.

Den kampen pågår ständigt, men för varje år som går blir det mer accepterat med funktionsnedsättning i Rumänien.
– För 20 år sedan var det många på gatan som stirrade och dömde. Det händer mer sällan nu, säger Mihaela.
Jana, som är mamma till Anca, minns skammen som hon kände förr. Den är som bortblåst nu.
– Vi befann oss på botten, och föreningen hjälpte oss att resa oss igen. Idag förstår jag att Gud sände min dotter för att hjälpa mig förstå vad kärlek är!