Ja, avståndet är faktiskt kortare från Ystad till Ukraina än det är från mig till Ystad.
Hur skulle jag känna om det istället var en krigszon som mötte mig utanför fönstret?
Jag föreställer mig rädslan, förtvivlan, hopplösheten … och oron för mina barn.

I krig, oavsett var, är barnen de största förlorarna. Vissa barn vi möter har förlorat sina hem, andra har förlorat sina fäder – och alla har förlorat fyra år av sin barndom.

En normal vardag med lugn i klassrummet och lek på skolgården har bytts mot ständig beredskap. Gång på gång tvingas de ner i skyddsrum dit solljus inte når och himlen bara är ett minne.

Du och jag kan inte sätta stopp för kriget, men vi kan se till att finnas där för barnen.
Vi kan hjälpa dem att återfå en del av det som ryckts ifrån dem.

Det barnen ber oss om just nu är inte mycket:
Skolväskor, skolmaterial och hjälpmedel.

Gåvorna underlättar skolarbetet och gör samtidigt något mer.
Stödet från dig, från Sverige, ger barnen uppmuntran att kämpa vidare med sina studier.
Och det är där i skolan, inte bara på slagfältet, som Ukrainas framtid avgörs.

Ge en gåva här >>>

Hoppfulla hälsningar,

Ulrika K Eriksson, Verksamhetschef