Har varit på en trenättersutflykt i Chacoprovinsen till en fattig folkgrupp som heter Vichi. Deras land har skövlats och befolkningen är verkligen utsatt. Vi träffade många männsikor som inte hade nånting, inget hopp och inte riktigt visste hur nästa dag ser ut.

Vichifolket är tacksamma för att nån vill lyssna på dem och försöker förstå deras problem och utmaningar. Många lever verkligen på gränsen till överlevnad.

Med små möjligheter till bra utbildning, jobb och en ljusare framtid så är det inte lätt för dem. Få människor ser efter deras behov och önskemål om ett bättre liv. Tragiskt. Speciellt för barnen. Jag träffade Enzo, Carlitos, Natasha, Jessi och många fler som bara vill vara barn och gå till skolan och växa upp. Tyvärr ser deras framtid inte så ljus ut. Jag lider med dem.

Vägen till Vichiland var en utmaning i sig. En timme på fin asfalterat väg övergick till fyra timmar på hyfsad grusväg. Men med tre i baksätet och lite halvgropigt hela vägen så var man lite mör i kroppen efter resan. Men efteråt kan man ju inte klaga på de små besvären. Jämfört med de människor jag mötte under dessa dagar och deras utmaningar så var det ju ingenting med lite stelhet.

 

jonathan 1

jessi 3

vichi

Dela med dina vänner: