När jag var liten var jag väldigt kinkig med maten. Hemma pågick en ständig diskussion kring allt jag inte åt eller inte ens ville smaka på – men jag minns väldigt tydligt när det där förändrades. Jag var i tonåren och hade rest ner till Stockholm tillsammans med en kompis. En hel dag gick utan att vi fick i oss något att äta, och framåt kvällen var jag så vansinnigt hungrig att jag knappt kunde tänka. Min kompis föreslog då att vi skulle köpa bruna bönor, som var ett av mina många hatobjekt – men i den stunden var jag beredd att sluka vad som helst. När magen skriker efter mat blir all slags näring vansinnigt god, och än idag äter jag bruna bönor med god aptit.

Ingen av oss svenskar tänker ens tanken att vi skulle kunna bli utan mat. Därför kan vi aldrig fullt ut förstå känslan av att vara liten och hjälplös och tvingas gå hungrig, dag efter dag. Däremot tror jag att de flesta av oss kan dra sig till minnes ett ögonblick då vi har känt oss utsvultna. Om vi föreställer oss den känslan, men 100 gånger värre och utan slut i sikte, så kan vi ana hur verkligheten ser ut för de barn som saknar mat för dagen.

Och när vi förstår det, då förstår vi också varför ett varmt mål mat om dagen kan vara avgörande. Vi vill att barnen ska få utbildas och utvecklas, men utan näring har de ingen ork att ta till sig nya kunskaper. När du stillar hungern hos ett barn ger du därför inte bara mat för dagen, utan också en framtid att se fram emot.

Tveka inte! Var med och hjälp ett barn ta nya steg på resan mot ett bättre liv!

Varma hälsningar


Ulrika Kallin Eriksson, Verksamhetschef

Ja, jag vill se till att barnen inte behöver hungra! Jag bjuder på lunch!

Dela med dina vänner: