Bli fadder

I över 30 år har Hoppets Stjärna kämpat för att ge Ghanas barn en framtid. Frågan är vilken slags framtid de där första barnen fick? Patience, Isaac och Stephen har svar på det.
Ghana är ett land i förändring. Oljefyndigheter har bidragit till en stark BNP-tillväxt sedan 2010 – men rikedomen når bara fram till några få. Faktum är att gapet mellan rika och fattiga blivit ännu större under de här åren. Välståndet ökar i huvudstaden Accra, men lyser med sin frånvaro på landsbygden. Där, bland de mest utsatta, har Hoppets Stjärna verkat ända sedan 1983. Det innebär att vissa av de barn som går i våra förskolor i dag är söner och döttrar till dem som fick hjälp och stöd på 80-talet. Bland dem finner vi tvåbarnsmamman Patience Donkor i Osae Krodua. Hon har hunnit fylla 30 år, men minns sin egen skoltid som om den var igår.

– När Hoppets Stjärna kom och sa att de skulle bygga en skola blev alla väldigt glada. Fram till dess hade vi haft lektion under ett träd, och det var bökigt, säger hon.
Patience trivdes så bra i skolmiljön att hon bestämde sig för att själv bli lärare. Hösten 2015, efter att ha arbetat på annat håll under ett par år, återvände hon till sin barndomsby.
– Jag trivs i skolan som lärare också, säger hon. Skolan är och har varit bra för byns utveckling. Jag undrar var vi hade varit utan Hoppets Stjärna? Hade skolan fortfarande undervisat under ett träd?

Någon som också har valt läraryrket är den 32-årige tvåbarnspappan Isaac Obed Saat. Efter att ha varit sekreterarassistent åt en parlamentsledamot och arbetat för USAID med olika biståndsprojekt tog han en tjänst som ekonomilärare vid Ahmadiyya Senior High School i staden Gomoa Patsin. När han tillsammans med Hoppets Stjärna hälsar på i sin barndomsby, Gomoa Dominase, passar han på att göra ett inhopp som mattelärare i sin gamla skola och tar sig an uppgiften med smittande entusiasm. Själv tillhörde han de första elever som fick börja på Hoppets Stjärnas nya förskola i byn.
– Jag längtade till skolan, minns han. Vi blev väl omhändertagna, och en sak som betydde mycket för oss var att vi fick skollunch. Det var inte vanligt alls på den tiden. Idag såg jag hur barnen njöt av sin lunch på samma sätt som vi gjorde då.

En annan som inlett karriären i Gomoa Dominases förskola är 24-årige Stephen Ewusi. Sedan ett år tillbaka arbetar han på GN Bank med fokus på kundrelationer, samtidigt som han studerar Business Management vid universitetet UCC. Utbildningen sker på distans under veckorna och på plats varje helg, så Stephens schema är minst sagt fullspäckat. Ändå tar han sig gärna tid att tala med oss om sin skoltid.
– Jag har bara bra minnen från förskolan, säger han. När klockan ringde ut oss på rast sprang vi direkt över till gungorna och rutsch-banan. På den tiden var det inte så vanligt med lekplatser, men jag tror att lek är väldigt viktig för barns utveckling.
Nu drömmer Stephen om att starta en förening för tidigare elever som tillsammans vill verka för att stödja nästa generation i Gomoa Dominase.
– Just nu försöker ju skolledningen bygga ut grundskolan, säger han. Tänk om vi alla kunde hjälpas åt och bygga klart den – och sedan bygga en lokal för Junior High School också. Det vore fantastiskt!
Stephen, som själv siktar på att bli bankchef en vacker dag, kom-mer aldrig att glömma hur karriären började.
– Utbildning är en grundsten i livet, fastslår han. Den är nyckeln till framgång.