Så sent som för drygt 100 år sedan hade vårt samhälle enorma problem, och fattiga föräldrar kämpade förtvivlat för att mätta sina barn. Än värre var det för de mammor som av olika skäl stod ensamma, utan en far till barnen. De var längst ner på samhällsstegen, och levde under bråddjup fattigdom och förnedring. Bristen på mat försvagade också barnens immunförsvar. Kring sekelskiftet dog vart femte barn i Sverige – i snitt ett barn per familj – och de fattigaste hade ännu sämre odds emot sig.

Det är en märklig, obehaglig insikt att detta fortfarande händer, fast på en annan kontinent.

I månadens utskick möter du familjer i kenyanska Mikindani som kämpar med just detta, inte minst bland sina döttrar. Oron när deras döttrar somnar hungriga. Vanmakten när döttrarna blir sjukare och svagare av brist på mat. Tankarna går åter till oss svenska föräldrar och vår mat-ängslan. Hur skulle det kännas om vi inte hade någon mat att ge?
Om vi kan sätta oss in i den känslan, då förstår vi hur familjerna i Mikindani har det nu.

Därför är jag så otroligt tacksam att vi, tillsammans med dig, kan göra skillnad för dessa familjer. Varje hundralapp ger måltider till åtta flickor som annars skulle gå utan mat.
Var med och stilla deras hunger!

Ge en gåva här >>>

Hoppfulla hälsningar,

Ulrika K Eriksson, Verksamhetschef