Bli fadder

Hon är en av klassens bästa elever och drömmer om att bli journalist.

– Jag hoppas att Hoppets Stjärna kan hjälpa mig, säger hon.

Tatu och hennes familj bor i Mikindani utanför den kenyanska kuststaden Mombasa. Tatus pappa, som lever med sviterna av polio, jobbade på restaurang tills coronapandemin lamslog landet. Då angav chefen sjukdomen som skäl att ge honom sparken.

Tatus mamma brukade tillaga fisk och sälja – men när pappan drabbades av malaria gick alla pengar till vårdkostnaderna. Nu har de inte ens råd att köpa den fisk som krävs för att återstarta mammans företag.
– Vi har inga pengar, inga jobb och inget att leva på, säger Tatu.
Trots det, tack vare sina faddrar, kan Tatu och hennes lillebror gå i skolan.
– Där får de både mat och en bra utbildning, säger barnens pappa Mumbá.

I samma område, i ett hem byggt av lera och grenar, bor femåriga Damaris. Hennes pappa har övergett familjen, så Damaris mamma Catharine kämpar för att ensam ta hand om sina fem barn. Det yngsta är bara elva månader. Catharine försöker livnära sig på ströjobb som att tvätta och städa åt sina grannar, men hennes brist på utbildning gör det svårt att försörja sig. Därför gläds hon över att hennes barn får gå i Hoppets Stjärnas skola.

– Jag är så tacksam, säger hon. Och de dagar när jag inte har någon mat att ge barnen, då vet jag att de får äta sig mätta i skolan.

I vår skola går också tioårige Charles. Han har nästan inga minnen av sin mamma. En vecka efter att hon fött hans lillebror Augustine gick mamman ut genom dörren och övergav familjen. Då var Charles bara fyra år. Sin pappa har han aldrig träffat, och istället är det barnens moster Margaret som tar hand om dem. De betalar 150 kr per månad för ett rum på 12 kvadrat. För att ha råd med hyra, mat och vatten säljer Margaret jordnötter på gatorna.
– Det är hett, och det tar lång tid att tjäna pengar ibland. Men jag måste kämpa för pojkarna. De är beroende av mig, och de tar hand om mig också. Charles tar stort ansvar hemma och är duktig i skolan. Där är det ordning och reda, och barnen får mat. Det skänker mig lugn.

Charles ser upp mot himlen.
– Jag vill bli pilot när jag blir stor, säger han. Jag vill flyga långt. Och jag vill hjälpa andra människor, speciellt min moster, som är så snäll mot mig och min bror.

Hundratals familjer i Kenya känner som Margaret. Det är Hoppets Stjärnas skolor som ger barnen hopp om livet.

Hjälp oss att göra mer! Swisha ”Kenya” till 900 25 36.