Intervju med Patrik Kristoffersson, gruppträningsinstruktören som skänker halva sin ersättning till Hoppets Stjärna.

I två år har du valt att skänka minst hälften av allt du tjänar som instruktör till biståndsverksamhet. Hur kommer det sig?
– Det var inget svårt beslut. Jag är inte där för min egen skull utan för deltagarnas skull, så pengarna klarar jag mig egentligen utan. Samtidigt vet jag att det finns andra som behöver dem mycket bättre. Jag känner väldigt starkt att om man har förutsättningar, som jobb, utbildning och boende, kan man faktiskt ge lite till andra som inte har det.

Du har valt att låta pengarna gå till skola och utbildning. Varför?
– Det har att göra med att jag har en son på fyra år, Jonathan. Jag vet att en förutsättning att lyckas i livet är att du får möjlighet att gå i skolan.

Hur kommer det sig att du valde just Hoppets Stjärna?
– Jag kollade runt lite och jämförde olika organisationer. Jag tittade dels på hur mycket som går till den faktiska givarverksamheten och dels på hur höga ledningslönerna var. Har man en generalsekreterare som tjänar en miljon om året så tycker inte jag att man använder pengarna på bästa sätt. Jag vill veta att det jag ger når fram.

Varför borde fler ta efter ditt initiativ?
– Jag känner att man själv mår bättre av att veta att man gör något bra för någon mer än sig själv och sina närmaste. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något – och om alla gör lite så blir det väldigt mycket till slut.

Dela med dina vänner: