Sidonia är 10 år och ett av 60 barn som dagligen kommer till vårt resurs- och utbildningscenter för romska barn i rumänska Valea Seaca, vilket är ett av fem sådana center i landet.

På centren får barnen läxhjälp, extraundervisning, mat, och tillgång till hygienutrymmen. Dessa center har varit väldigt framgångsrika på kort sikt. Vi ser en positiv omställning och utveckling bland barnen och familjerna. De har gått från utanförskap och hopplöshet till samhörighet och hopp om en bättre framtid.

Sidonia började komma till centret 2016. Då kunde hon inga bokstäver eller siffror. Hon hade svårt att koncentrera sig, och det var jobbigt för henne då hon aldrig ens varit på en förskola. Hon var inte van att sitta still i ett rum med andra barn, och var ibland aggressiv mot de andra barnen så det var en utmaning för personalen på centret till en början att inkludera Sidonia.

Men hon ville lära sig, hon förstod vikten av att gå i skolan när hon började årskurs ett. Men det var lite problem i början när hon inte gjorde klart sina läxor och hade svårt att hänga med i skolundervisningen och i läxläsningen på centret. Men centrets personal tillsammans med skolan arbetade outtröttligt med Sidonia. Sakta men säkert började resultaten komma, och numera hänger hon med betydligt bättre i skolan. Nu går hon i trean, hon är mer aktiv i klassrummet, och tycker det är kul att ta fram böckerna för läxläsning när hon kommer till centret.

– Jag har lärt mig mycket, säger Sidonia. Men jag vill lära mig mer. Det är kul på centret och personalen är snälla. Jag går med min syster Marta varje dag.

Ett annat problem var att Sidonia och hennes syster ofta var väldigt smutsiga och hade skitiga kläder när de kom till centret. Familjen bor väldigt enkelt och trångt i ett litet hus i en fattigaste delen av Valea Seaca. De har inget rinnande vatten eller toalett, så det var och är svårt att sköta hygienen. Sidonia var inte van att tvätta sig, och ville först inte duscha på centret. Detta är en fråga personalen på centret arbetar hårt med bland barnen och deras föräldrar. Till exempel måste barnen tvätta händerna före maten och efter toalettbesök på centret. Det är viktigt för att inte sprida sjukdomar och löss som är vanligt bland barnen.

Sidonias familj bor i det fattigaste området i Valea Seaca som kallas Palamida. Det enkla huset har bara två rum, med tre sängar i ena rummet och en bredare säng. I väggen mellan rummen är en kamin fastmonterad, när man eldar sprider sig värmen i båda rummen samtidigt. Det behövs, här bor som mest tio personer. Några äldre barn har flyttat hemifrån.

– Jag är så tacksam, säger Sidonias mamma Maria. Vi har fått hjälp med taket, fönster, en dörr och nytt golv. Det är varmare inomhus på vintern, det är skönt. Och det gamla trägolvet gjorde vi om till utedass. Vi hade ingenting tidigare.

Familjen har även fått hjälp med mat, kläder, skor, mjölkpulver, hygienartiklar med mera. Vid jul och påsk får de extra matpaket så de kan känna lite högtidsatmosfär i sin enkla bostad.

Familjens pappa åker ibland till Sverige för att söka jobb, men oftast blir det att han får tigga i ett par månader innan han återvänder hem. Han försöker även hitta jobb i Rumänien men det är svårt, då arbetslösheten är hög och jobben få.

Familjen har många munnar att mätta och det är svårt att få det att gå ihop.

– Jag är så glad att Sidonia och Marta är registrerade på centret och får hjälp, säger Maria. Vi har det svårt men skönt att de två får möjlighet att utvecklas. Jag brukar få lämna två av de yngre barnen på centret ibland också när det är ok med personalen. Jag är evigt tacksam till dem. Mina barn får vara med i skolan, de har nya kompisar, de är renare och de får mat. Det är viktigt. Det finns hopp. Tack!

Sidonia och Marta går direkt till centret efter skolan. Efter handtvätt är det dags för läxläsning, mat och lek med deras kompisar. Från att ha varit exkluderad, levt i utanförskap och inte haft något egentligt hopp inför framtiden så går Sidonia nu i skolan, hon får hjälp med läxor, hon får en ordentlig lunch och är inkluderad i ett projekt som gör att hennes och hennes familjs framtid ser lite ljusare ut.

– Jag vill lära mig mycket mer. Det tar tid men jag vill bli doktor när jag blir stor så jag får kämpa, avslutar Sidonia.

Dela med dina vänner: