Bli fadder

Ivars och Liana Velks och jag är på väg från Riga för att överlämna ett av Hoppets Stjärnas julpaket till en familj i utkanten av samhället Baldone i sydöstra Lettland. Vi färdas genom ett köldslaget Lettland där temperaturen har krupit under femton minusgrader, snön ligger som ett vitt puder över ängarna och värmande rök stiger upp ur de små husen som vi passerar.

Vi stannar bilen utanför huset och plockar ur ett julpaket. Ivars väntar som vanligt vid bilen, i Lettland kan man inte lämna en bil obevakad några längre stunder, även en bilradio som bara är värd några tior är begärligt stöldgods i den ekonomiska krisens Lettland och för att undvika att en ruta krossas i onödan stannar Ivars kvar vid bilen. Liana och jag traskar upp för ett par trappor, knackar på en lägenhetsdörr och efter en kort stund öppnar en glad och vänlig medelålders kvinna som presenterar sig som Iveta dörren, hon bjuder in mig och Liana i lägenheten.

Iveta berättar att hon är ensamstående sedan några år tillbaka och hon bor i lägenheten tillsammans med sina döttrar Vita 17 år och Cyntia 15 år. Iveta jobbar som personlig assistent på omsorgscentret i Baldone. Men trots att hon har jobb har familjen svårt att klara sig på hennes lilla lön samt barnbidraget för flickorna och underhållet från pappan. Ivetas lön har sänkts med nästan 40 procent sedan 2008. De offentliganställdas löner har sänkts för att Lettland ska klara av de tuffa sparkrav som IMF (internationella valutafonden), EU och Sverige ställde som krav på landet i samband med de nödlån som Lettland fick då landets ekonomi höll på att kollapsa för två år sedan. Iveta måste därför vända på varje slant, speciellt nu på vintern då kostnaderna för värme och el ökar. Iveta och hennes döttrar äter oftast en enformig kost bestående av gröt på morgonen och stekt eller kokt potatis på kvällen.

Iveta ställer försiktigt ned det välfyllda julpaketet i en fåtölj vid plastgranen som flickorna och hon satte upp och klädde vid första advent. Hon plockar varsamt ur vara efter vara ur paketet, hon väger dem i handen och tittar leende på de olika förpackningarna, då och då frågar hon mig och Liana vad de innehåller. Det är svårt att beskriva hennes glädje över paketet och hon säger gång på gång:
– Mina flickor kommer att bli så glada när de kommer hem, vilken glad överraskning de kommer att få, ett stort tack speciellt till er som har gett mig denna fina gåvan, hade jag bara fått er adress så skulle jag skickat ett tackbrev till er.
– Nu ska jag packa tillbaka alla varorna och lägga paketet under granen så att min flickor kan öppna det när de kommer hem, säger Iveta glatt.

Det är försent att skicka ett julpaket, men det är inte försent att ge en gåva till julpaketsinsamlingen: Klicka här om du vill ge en penninggåva

Text & foto: Mikael Good, Hoppets Stjärna