Bli fadder

1991, när Lettland sjöng sig fritt från 51 år av sovjetiskt styre, stod en 17-årig Tamara på barrikaderna i Riga.
– Jag var med och skrek för frihet, men det var först långt senare som jag förstod vad den friheten betydde för den äldre generationen.
Tamara växte upp med sin mor, sin styvfar, fem systrar och en bror i ett mycket fattigt hem på Lettlands landsbygd. Hemma talades det aldrig om politik, men barndomen präglades av att Tamaras mor var rom.
– Mormor var inte så rädd för Sovjet. Hon var mer rädd att tyskarna skulle komma tillbaka. Hennes syster hade dödats av nazister i skogen utanför Valmiera.

Som ung ville Tamara bli sjuksköterska eller barnläkare, men familjens brist på pengar kvävde drömmarna. Istället tog karriärbanan omvägar via en bagerikurs, en finsk bibelskola i Tallinn, sex månaders hushållsarbete på Sjöhamra gård utanför Åkersberga och tre års arbete för ett amerikanskt missionärspar i Lettland. Tamara talar extra varmt om halvåret i Sverige 1999.
– Där mötte jag min svenska ”mamma” Betty Arvidsson, säger hon. Det är för hennes skull jag försöker lära mig svenska. Vi talar svenska per telefon varannan vecka.

Tamara gifte sig 2000, födde dottern Sara 2003 och lyckades utbilda sig till företagsadministratör. Livet flöt på fram till prövningarnas år 2014.
– Min man lämnade mig och Sara med stora skulder. Samtidigt stod jag utan jobb.
Av svenska vänner fick hon tips om att Hoppets Stjärnas lettiska gren sökte förstärkning. Tamara ler åt minnet av det första mötet med Liana och Ivars.
– Jag var orolig för hur de skulle reagera på att jag var rom, men de brydde sig inte alls. Jag sa att jag var nyskild, men de avskräcktes inte av det heller.
Plötsligt hade Tamara tre jobberbjudanden att ta ställning till.
– Jag bad Gud om vägledning. Den här lönen var den lägsta, men jag kände i mitt hjärta att jag måste ta jobbet. Det var mitt livs bästa beslut. Jag älskar barnen, och jag älskar att se förändringen vi åstadkommer. Särskilt när vi möter familjer som säger ”nu kan vi stå på egna ben”.
Som ensamstående mamma kan Tamara sätta mig in i många kämpande mammors situation.
– Dessutom har jag ju själv vuxit upp i en fattig familj, gått till skolan utan underkläder, skämts inför de andra barnen … jag minns hur det är.

Nu står hon redo att ta över Ivars och Lianas livsverk.
– Att leda verksamheten var aldrig något jag såg framför mig, men jag har alltid tänkt ”så länge Gud vill ha mig här stannar jag kvar”. Jag tror också att de dörrar som är menade att öppnas kommer öppna sig.

Vad vill du hälsa till Lettlands givare och faddrar?
– Jag vill tacka dem! Självklart hoppas jag att de ska fortsätta stödja Lettland, för arbetet är inte över än. Det finns mycket mer att göra.

***

Tamara Shabazova
Född: 1974 i byn Jērcēni, 14 mil nordost om Riga.
Familj: Dottern Sara, 21 år.
Favoritord på svenska: Fika.

***

Tamara om Sara:
– Hon var 11 år när vi blev lämnade. Jag frågade mig själv ’Hur kan jag vara både mor och far till henne?’ Men Gud hjälpte mig. Nu är hon 21 år, tar snart magisterexamen och jobbar extra på klimat- och energiministeriet. Hon spelar fiol och skriver egna sånger på engelska. Hon är en väldigt tyst och väldigt smart tjej.

Tamara om Liana och Ivars:
– De är så genuina och ärliga. Liana är alltid glad, och så oerhört generös. Ivars är väldigt tålmodig och väldigt snäll. Han har hjälpt mig utvecklas till den jag är idag.

Liana och Ivars om Tamara:
– Hon är väldigt smart, och en kämpe!
– Oavsett vilka problem som dyker upp hittar hon alltid en lösning.