Bli fadder

Den lilla flickan framför oss heter Kristina, och utan Star of Hope skulle hon aldrig ha blivit född. Plötsligt finns inte minsta tvekan om svaret på den fråga som fört oss till Ryssland:
Vårt arbete i landet gör skillnad.
Star of Hopes arbete i och omkring Sankt Petersburg har en fascinerande historia. Allt började 1991, under det kaos som rådde efter Sovjetunionens fall, när Tina Pavlova mötte ett utmärglat barnhemsbarn i stadens tunnelbana.
– Vi har inget att äta, sa pojken, som just kommit över några frön att tugga på.
Tina besökte barnhemmet och möttes av fasansfulla syner. De barn som trängdes där svalt, utan täcken och utan kläder – för sådant stals och såldes av barnen själva i deras jakt på mat. De var dessutom täckta av sönderklösta insektsbett. Tina sökte svar hos sin kristna tro och bestämde sig för att fasta tills Gud sagt sitt om vad hon borde göra. Svaret blev att hon måste starta ett eget barnhem. Det enda myndigheterna erbjöd var dock en kal, omöblerad byggnad utan så mycket som ett kylskåp, och hon fick höra att hon på grund av allt som saknades skulle tvingas stänga ner verksamheten så snart den öppnat. Tinas lösning blev att inleda en fasta till. Kort därpå hamnade hon på en middag med utländska besökare, och när de undrade varför Tina inte åt berättade hon. En av de gäster som blev berörda av Tinas ord visade sig komma från en organisation kallad Star of Hope.
Idag kan Tina med stolthet se tillbaka på de 18 år när hon drev barnhemmet Grace Orphanage i Star of Hopes regi. Idag råder en statlig policy som bara tillåter storskaliga barnhem, och Grace Orphanage finns därför inte kvar, men tillsammans med sina kollegor Ilena och Natalia (på bilden ovan) fortsätter Tina kämpa för barnens bästa. På Grace Center tar de emot ensamstående unga mammor i behov av hjälp, och de som saknar hem får bo där så länge de behöver. Det är dit vi anländer under våra första timmar på rysk mark. I hallen möts vi av fem soliga barnansikten och fem par små ben som rör sig med högsta fart i jakt på några ballonger. Barnens mammor är tre unga kvinnor som alla har svåra år bakom sig.
– Vi jobbar vi med att stötta och stärka de här unga mödrarna, säger Natalia, som med sin flytande engelska agerar tolk åt de andra. Hon berättar att majoriteten av alla kvinnor som hamnat snett och tvingas söka hjälp har vuxit upp utan en egen familj.
– Många av dem som blivit lämnade på barnhem tänker att de kan göra likadant med sina egna barn, förklarar hon. Vi försöker lära dem ansvarsfullhet och lotsar dem mot att kunna klara sig själva i livet.
Vägledningen berör sådant som kan tyckas självklart för dig och mig, men som du går miste om när du växer upp vid sidan av samhället. Det handlar om hur man handlar, städar och lagar mat, om vikten av bra mat till barnen och om hur man hanterar olika sociala sammanhang.
Ryssland är inte längre den utarmade nation som såg dagens ljus i spillrorna av Sovjetunionen för nästan ett kvarts sekel sedan, men bland folket lever mycket kvar av de tänkesätt som präglade nationen när staten sågs som svaret på alla frågor.
– Välgörenhet är något som först nu har börjat växa fram i Ryssland, berättar Natalia. Folk har precis börjat få lite mer än de själva behöver för att klara sig, och de flesta är inte redo att börja skänka bort det de har. Därför är vi helt beroende av det stöd vi får från utlandet.
Nästa dag lämnar vi Sankt Petersburg och reser i två timmar för att nå staden Luga. Här ligger en av två internatskolor i landet där Star of Hope besöker barn som inte har någon familj att komma hem till på helger och lov.
– Många som växer upp på barnhem hamnar snett och kommer till oss för att få hjälp, säger Natalia. Det fick oss att fråga oss själva vad vi kan göra för att de här situationerna inte ska uppstå.
Lösningen blev den verksamhet som idag bedrivs i Luga och grannstaden Jukki. Genom lek, samtal och utflykter får utsatta barn lära sig om rätt, fel och sitt eget värde – men framför allt får de känna sig som en del av en familj. Här får även barn från trasiga familjer vara med, som 13-åriga Angelina.
– Hennes föräldrar är alkoholister, berättar Natalia. En dag kom hon till oss och sa ”jag vill också bli ett barnhemsbarn”.
På tillbakavägen tar vi en omväg till den lilla byn Bolshevo. Här, fjärran från stadens larm som internatens koridorer, får utsatta mammor och barn vila ut om sommaren. Varje år hyr Star of Hope en stor gammal träkåk i byn under tre månader och bjuder in dem som bäst behöver få komma bort från sin vardag. Huset rymmer tre till fyra familjer åt gången som får stanna i upp till två veckor. Byggnaden saknar moderniteter som toalett och rinnande vatten, men den är full av kärlek och vackra sommarminnen.
– Under dagarna här får de obearbetad mjölk direkt från grannen och badar i sjön intill, berättar Natalia. Vi har kö av familjer som vill hit.
Lena, med barnen Lisa, Alexej och Kristina.
Under vår tredje dag i Ryssland besöker vi barnen på internatskolan i Jukki, och får med oss många hjärtevärmande minnen – men dagens starkaste möte sker i en etta i ett av Sankt Petersburgs förortsområden. Här bor 31-åriga Lena med sina tre barn: 12-åriga Lisa, 10-åriga Kristina och 19 månader unge Alexej. Lena var den allra första kvinna som fick hjälp av Grace Center.
– När jag födde Lisa visste jag inte vad jag skulle göra med henne, säger hon. Hon var som en docka, men levande. Myndigheterna ville ta henne ifrån mig, men Natalia och Ilena hjälpte mig. Men så blev jag gravid en andra gång, och bad jag om hjälp med pengar till en abort. Ilena svarade ”Nej, vi ska hjälpa dig att ta hand om barnet”. Det barnet, Kristina, är idag sin mors stora stolthet; en ständigt leende sångfågel och dessutom en av skolans bästa studenter. Lena själv har under de tolv år som gått fått hem, jobb och funnit en make. Inom kort ska familjen dessutom få flytta till en rymligare lägenhet med tre rum och kök.
– Jag vågar knappt tänka tanken på hur mitt liv skulle sett ut om inte Grace Center funnits, säger Lena.
Att få barn som ung är sällan en dans på rosor, men Ilena vittnar om hur barnen med Star of Hopes hjälp kan förändra mammornas liv till det bättre.
– Barnen gör dem ansvarsfulla, och ger dem någon att älska – och som ger dem den kärlek de alltid längtat efter, säger hon.
Det gäller bara att någon finns där för mammorna när de som bäst behöver det.