FILIPPINERNA. Bröderna Gabriel, Adriel och Ariel går hem från Hoppets Stjärnas skola. Miljonstaden Manilas skyskrapor reser sig som en filmkuliss i fjärran. Här ute i Taytay finns inga skyskrapor – bara trånga skjul staplade på varandra. Här trängs 9 960 invånare per kvadratkilometer. Brödernas hem är också trångt – men inte tillräckligt trångt. I fyra år har det fattats en person.
– Pappas hjärta stannade, förklarar Gabriel. Jag saknar honom.

Sedan dess vilar ett tungt ansvar på deras mamma Mary. Makens död innebar också att familjens huvudsakliga försörjning slets ifrån dem. Att ge sig tid att sörja var en lyx som Mary inte hade råd med. Skyndsamt tvingades hon ta jobb på ett tvätteri för att försörja barnen.
– Mina pojkar betyder allt för mig, säger hon.
Arbetsdagen startar sju på morgonen och pågår till halv sex på kvällen. Nästan elva timmar per dygn, dag efter dag, vecka efter vecka. För sitt slit får hon 46 kronor om dagen. Timlön: Fyra kronor och 38 öre.
– Det täcker bara det allra viktigaste, och ibland inte ens det, säger Mary. Men vad har jag för val?

Lönen räcker till ett hem av cement och träskivor. Under nakna fötter övergår cementen till ett stampat jordgolv. Mary håller rent och prydligt, men kan inte hindra småkryp från att ta sig in. Här finns ett litet rum där alla sover och ett rum för allting annat: matlagning, måltider, läxläsning, samvaro. Någon tv har de aldrig haft. Elen funkar bara till och från, och det finns varken vatten eller avlopp. Istället duschar de genom att ösa kallvatten över sig själva med en plastskopa. Det är så barnen gör för att komma rena till skolan varje dag. Kontrasten mellan hemmet och skolan blir som kontrasten mellan en svensk studentlägenhet och Drottningholms slott. Att vara presentabel blir en fråga om stolthet och värdighet. Många föräldrar handtvättar barnens skoluniformer flera gånger i veckan.
– Vi har en svår tid bakom oss, konstaterar Mary. Men vi har fått väldigt fint stöd av Hoppets Stjärna.

I skolmiljön, med allt från rinnande vatten till en modern datasal, ser barnen två saker:
Ett exempel på ett annat liv – och en väg att nå det livet.
Genom studieflit, med stöd från givare och faddrar, vet barn som Gabriel, Adriel och Ariel att de på sikt kan göra livet bättre – både för sig själva och sin mamma.
Det blir en drivkraft som aldrig slocknar.

Ge bort en hoppfull skolstart till barn i utsatthet >>>