Liu Wei i sitt klassrum i Tongshi, Kina

Liu Wei är en 11årig tjej som bor i byn Tongshi i södra Kina. Hon drömmer om att bli läkare och hon älskar att hoppa hopprep med sina kompisar på rasten. Just nu längtar hon efter det kinesiska nyåret, som är en av de två dagar på hela året då hennes föräldrar får ledigt från jobbet och kan resa hem för att träffa henne.

Första gången vi ser Liu Wei kan vi inte prata med henne, hon sitter nämligen på lektion och skriker. Ja, hon och de andra 39 barnen skriker faktiskt en ramsa som läraren skrivit på svarta tavlan. Efter ett tag tar ropandet slut och läraren börjar prata. Det blir genast knäpptyst, bortsett från någon liten hostning och en snorande näsa som verkar befinna sig någonstans i den bakre delen av klassrummet. Läraren frågar om någon kan berätta vad ramsan handlade om, och genast börjar alla ropa igen samtidigt som de räcker upp händerna. Tillslut får en flicka som sitter någonstans i mitten svara. Hon reser sig upp, talar med hög, klar röst och sätter sig sedan snabbt ned i bänken igen. “Bra”, svarar läraren glatt och börjar förbereda nästa övning.

Bor i en avlägsen by
För att komma till Liu Weis skola så har vi kört i flera timmar över gröna berg, förbi risfält och små samhällen som myllrar av människor som säljer saker längs med vägen, bär hönor under armen, lastar lådor på skrangliga små lastbilar eller äter nudlar vid ett gatukök. Varenda litet samhälle i Kina verkar liksom koka av liv, färger, lukter och rörelse.

Många tvingas flytta – utan barnen
Men i Liu Weis by är det faktiskt lite lugnare, eftersom den är så liten. Den är också väldigt fattig. Alla som bor här arbetar som jordbrukare – just nu arbetar man hårt med att ta hand årets risskörd. Men trots deras hårda jobb får många föräldrar ändå inte pengarna att räcka till. Då blir de tvungna att flytta till en större stad långt borta för att arbeta som exempelvis städare, byggnadsarbetare eller taxichaufför, medan barnen bor kvar hemma hos äldre släktingar.

Kommer hem två gånger om året
Liu Wei är ett av dessa barn. Bara två dagar om året – på månfestivalen och på det kinesiska nyåret – får hon träffa sina föräldrar. Vi passar på att prata lite med Liu Wei efter att lektionen tagit slut. Hon är lite blyg i början, och konstigt vore det väl annars – varken hon eller de andra barnen i klassen har någonsin träffat människor med blå ögon eller ljust hår förut. Efter ett tag berättar hon om sitt liv i byn Tongshi.

DSC03118

Berätta hur du bor, Liu Wei!
Jag bor i ett hus byggt av trä tillsammans med min farmor.

Var är dina föräldrar?
De arbetar i en stad, jag kommer inte ihåg vad den heter men den ligger långt härifrån.

Det här kanske är en jobbig fråga, men vad tycker du om det?
Liu Wei blir lite fundersam och svarar efter ett tag att hon inte gillar det alls, men att både mamma och pappa förklarat att de måste göra såhär för att hon ska få mat och kläder. Men det är jobbigt så klart, att inte få träffa dem nästan alls. Men nu har de varit borta så mycket att det känns… vanligt.

Vad vill du göra när du blivit äldre, vill du bo kvar här eller flytta?
. Jag vill flytta! säger Liu Wei bestämt. Jag vill bo i en större stad, ha ett bättre liv och arbeta som läkare.

Varför läkare?
För att jag vill rädda liv och hjälpa mitt samhälle.

Föräldrar som flyttar för att arbeta
I Kina, och många andra länder där det bor fattiga människor, är det väldigt vanligt att vuxna flyttar från sin hemby för att kunna arbeta och tjäna pengar någon annanstans. Familjen lämnar man kvar hemma och skickar hem pengar när man kan. I de byar som vi besökt i Kina berättade lärarna att barnen som blir kvar i sina hembyar ofta får svårare med att hänga med i skolan eftersom deras gamla släktingar kanske inte orkar hjälpa dem med läxor, eller kanske inte ens kan läsa eller skriva.

Star of Hope och de kvarlämnade barnen
I Kina har Star of Hope bland annat byggt och renoverat skolor. Vi har också hållit kurser för lärare där man pratar om barnen som bor utan sina föräldrar och hur man ska göra för att hjälpa dem. Till exempel så ska lärarna som gått kursen göra hembesök och ge barnen extra mycket hjälp i klassrummet.

Dela med dina vänner: