Bli fadder

Det som brukar vara den kallaste tiden på året är här. I Lettland, på andra sidan östersjön, stiger nu desperationen i samma takt som temperaturen sjunker. För tusentals människor är varje dag under vintern en kamp för överlevnad i en miljö som präglas av fattigdom, minusgrader och mörker.

Möt Marina, en arbetslös och ensamstående sexbarnmamma som varje dag sliter hårt för att hon och hennes barn ska få äta sig mätta, hålla sig varma och känna framtidshopp i en tillsynes hopplös situation. 

Bli Stjärnfadder du med eller ge en gåva som gör skillnad.

Text & Foto: Simon Engström 

Marina brister ut i gråt när hon öppnar julpaketet. Jag hade glömt bort hur det luktar, säger hon och håller upp kakaopaketet. jag har inte känt lukten av kakao på över tio år, fortsätter hon. Dottern Sofija sitter till synes oberörd i en fåtölj en bit bort från sin mamma som snyftande plockar upp paket efter paket ur kartongen. Sofija har Downs syndrom. Efter en stunds gestikulerande lyckas Marina övertyga Sofija att komma och sätta sig i soffan precis bredvid kartongen. Det är inte alltid så lätt att göra sig förstådd när man inte har ett språk att tillgå. Sofija kan trots sina tretton år inte prata, så hennes familj får försöka gestikulera så gott det går för att kommunicera.

Ensamstående och arbetslös
När Sofija var 2 år lämnade hennes pappa familjen för gott. Han, som så många andra, tog chansen och lämnade Lettland i hopp om ett bättre liv. Ingen har hört av honom sedan dess. För att familjen ska kunna få något underhåll krävs att pappan infinner sig i domstol och vittnar om att han inte kan betala något, men eftersom ingen vet vart han är så går familjen miste om en vital inkomst. Som ensamstående och arbetslös mamma får man vända på vartenda öre för att ha råd att leva, berättar Marina. Om hon har tur lyckas hon få arbeta någon dag i veckan på den lokala bondgården, men lönen är låg och arbetsförhållandena dåliga.

”Vi är ofta hungriga”
Marina berättar om 12 timmar långa arbetsdagar, med en 30 minuter lång lunch som enda rast. Allt detta för en ynka hundralapp. Som svensk är det svårt att förstå, men lätt att uppröras över hennes situation. Men Marina sliter, hon har trots allt inget val. Med sina sex barn, varav två utflugna ur hemmet, är det mycket som behöver köpas. I Lettland får de själva stå för allt skolmaterial, som böcker, pennor, suddgummi med mera. Sedan behöver familjen mat, kläder, skor, hygienartiklar och ved för att kunna hålla sig varma. Vi är ofta hungriga, säger Marina. En del mat kan hon odla själv, som rotfrukter och grönsaker. Både under sängarna och i skafferiet är det fullt av glasburkar med inlagda gurkor, tomater och andra rotfrukter som kan användas när ekonomin tryter, och det gör den konstant.

Under forna Sovjets ockupation av Lettland såg landets förhållanden annorlunda ut. Under en tid, när Lettland användes som bas för tillverkningsindustrin, fanns fler jobb och därmed mindre fattigdom. Däremot fanns det inte mycket att köpa.

Total misär bland de fattigaste
Efter frigörelsen upplevde Lettland en stark ekonomisk tillväxt, men för de extremt fattiga familjerna var situationen oförändrad. Det enorma spannet mellan de fattigaste och de rikaste i Lettland är nästan ofattbart. Många av familjerna vi träffade under julpaketsutdelningen hade ingen värme i husen, inga tapeter och kritiskt dåligt med mat. Golvet bestod av stampad jord eller cement. Lägg också till en stank i hemmen som fick flera av oss att storma ut ur husen nästan innan vi kom in. En total misär, där de sanitära förhållandena saknar motstycke.

När den ekonomiska krisen tilltog för några år sedan blev Marinas barn tvungna att sluta med sina studier och hobbys, det fanns helt enkelt inte pengar över för sådant. Övergången från en tid med relativt välstånd till post-ekonomisk kristid är påtaglig. Lyxbilarnas strålkastare lyser endast med sin frånvaro idag, och att få lån har blivit mycket svårare. När man färdas genom landet ser man gott om nybyggda men tomma villor och byggnader. Ingen har råd. Att Lettland skulle vara ett av de länder som har repat sig bäst efter den ekonomiska krisen är känt, men deras extrema fattigdom talas det mindre om.

En riktig fighter
Bonden som Marina jobbar åt ibland har precis investerat i en traktor och annan ny teknik. Därför behöver han inte längre hjälp av Marina och de andra som brukade jobba där. Arbetslösheten är det tuffaste, berättar Marina. Men hon är en fighter. Hon tappar aldrig hoppet om bättre tider. Det finns två sorters människor, säger hon. De som bara klagar, och de som försöker leva. Och det gör hon. Att uppfostra sex barn på egen hand, utan arbete, är ett kvitto på hennes styrka. Att dessutom lyckas ta hand om sin funktionsnedsatta dotter Sofija och ge henne det enorma stöd hon behöver för att klara vardagen är inget annat än föredömligt.

”Man ska inte behöva leva så här.”
Jag sitter mitt emot Marina och Sofija som packat upp nästan hela julpaketet. Jag kastar en snabb blick ut genom fönstret och noterar att fönsterlisterna inte bara är genomsmutsiga, utan även mögliga. Marina berättar att huset ägs av kommunen, som inte råd att åtgärda möglet. Jag mår illa. Man ska inte behöva leva så här. Precis som Marina för en liten stund sedan försöker även jag bemästra den annalkande gråten. Julpaketet är nu uppackat, det är dags att ta farväl. Vänta! utbrister Marina. Gillar du gurka? Hon öppnar skafferiet och plockar ut den ena burken efter den andra. Jag gör allt jag kan för att tacka nej, men det är ingen idé. Hon har bestämt sig. Hennes tacksamhet för den hjälp hon precis fått tar sig det udda uttrycket i några gurkburkar, men det får en att fundera. Varför är det så enkelt för henne, som har så lite, att tveklöst dela med sig, medan vi som har det bra oftast tittar på när världens fattiga lider?

Tack vare julpaketen har vi tillsammans kunnat sprida glädje, hopp och framtidstro där det behövs som mest. Nu hoppas vi att du vill fortsätta stötta fattiga familjer i Lettland under den kalla vintern och längre.

Tillsammans med oss ger du:

– Humanitär hjälp i form av mat, kläder och skor. Särskilt under vintern lider fattiga familjer svårt. Det går inte att odla mat, kläderna är för tunna och dåligt byggda hus håller inte familjerna varma.

– Kunskap om rättigheter och hjälp med att förverkliga dem. Det kan handla om hjälp med att kontakta myndigheter och ansöka om bidrag man har rätt till. Detta är särskilt viktigt för familjer som har barn med funktionsnedsättning.

Bli Stjärnfadder du med eller ge en gåva som gör skillnad.

Ett stort TACK för din gåva, som sprider glädje, hopp och framtidstro där det behövs som mest!