1226369

I närmare 20 år Ingrid Berglund drivit en loppmarknad i Hyddan, ett litet kapell i Älandsbro, till förmån för Star of Hopes arbete. I veckan hölls den sista julmarknaden som bjöd på god mat, varma minnen och finfina loppisfynd.

Det sprakar hemtrevligt i en vedkamin. På bordet i köket står tallrikar med julgröt och skinkmackor, samt en stor korg med hembakt fikabröd. Ute i kapellet strosar nyfikna marknadsbesökare och vänder på juldukar, ljusstakar, tavlor och porslin.

“Ta lite gröt nu!” Ropar Ingrid Berglund, julmarknadsarrangör och loppisansvarig sedan mitten av 90-talet. “Eller ni har väl inte ätit redan?”

DSC 0522-1

På huvudet bär hon en röd tomteluva, delvis för att det är festligt, men kanske även för att man snabbt ska kunna lokalisera henne när hon springer mellan grytor, loppis och besökare. “Här kommer chefen!” ropar hennes stab, ett gäng hjälpsamma seniorer, när hon närmar sig. Ingrid skrattar och rättar till luvan.

DSC 0529

“Det där är Astrid”, säger hon och pekar mot damen i kassan. Hon brukade jobba i posten, nu har hon hjälpt mig sen… ja kan det vara 20 år? Astrid skrockar och rycker på axlarna. Ingen aning, minns inte!

Ingrid fortsätter presentera sina medhjälpare. Rolf som hade egen elfirma. Lasse som hjälper till med att bära julpaket. Berit som är allti-i-allo.

rolf tar emot julpaket

Att det är ett tight team som lärt känna varandra väldigt väl under åren märks tydligt – det skrattas, munhuggs och nyps. Detta är en av de sista gångerna de alla samlas i hyddan för att sälja loppisprylar till förmån för Star of Hopes arbete. Sedan har det blivit dags för Ingrid, 74 år gammal, att byta arbete mot ledighet.

“Det har varit fina år, mycket kul har vi haft”, säger Ingrid och ler lite vemodigt. På väggen bakom henne hänger foton från de gångna årens arbete. Ingrid pekar på ett gruppfoto på barn från Ukraina, som Star of Hope tog till Sverige på läger efter kärnkraftsolyckan.

“Minns ni när de kom hit och drack vatten direkt ur tjärnen?” frågar hon “De tyckte det var så fantastiskt att allt var rent här. De kunde äta blåbär från marken och fiska ur sjön!” Det hummas och nickas. Visst minns man.

Bli Stjärnfadder du med eller ge en gåva som gör skillnad.

Dela med dina vänner: