Bli fadder

Lettland ligger bara 16 mil från Gotlands östkust, men på den lettiska landsbygden möts vi av en annan värld. Leonoras hem är ett förfallet torp med utedass och vattenbrunn på gården. Vissa vinternätter täcks ytterdörren av ett lager snö och is – både utsidan och insidan.
Här bor Leonora med dottern Ziedīte, barnbarnet Daniels, hans fru Agija samt tre barnbarnsbarn:
8-åriga Sabine, 5-årige Emils och 3-åriga Danija. Torpet ligger i landets nordöstra del, där vintrarna är som strängast.
– Värst var det vintern -87, minns Leonora. Då hade vi 37 grader kallt här. Åh, vad jag frös!

Nu genomlever familjen året kallaste månader i regionen: januari, februari och mars.
En vedeldad kamin är det enda som skyddar dem – men vedpriserna här är jämförbara med Sveriges. Då räcker Leonoras pension på 382 euro inte långt. Inför vintern gick hon ut i skogen, med femårige Emils som hjälpreda, och sökte efter fallna grenar att elda med. Hon vet att varje kvist kan hålla kylan borta i ytterligare något ögonblick.
– De mörka, kalla kvällarna är värst för mig, säger Leonora. Att ta sig till dasset i mörkret är ett elände. Min syn har blivit sämre och det känns skrämmande att gå ut ensam om natten.

Leonora lider dessutom av högt blodtryck, diabetes och kronisk astma som gör det svårt att andas när luften är kall. Ändå vägrar hon tycka synd om sig själv. Det enda viktiga för henne är att ingen i familjen ska behöva somna frusen eller hungrig.
– Jag minns hur det känns att inte äta på flera dagar. Två av mina bröder blev aldrig vuxna; de dog av svält. Mina barn och barnbarn ska aldrig behöva uppleva vad jag har upplevt!
Tårar rullar nerför kinderna när hon berättar.
– Jag önskar mig inte välstånd, säger hon. Jag ber bara att Gud ska ge mig kraft att fortsätta stå på benen. Det viktigaste för mig är att inte bli en börda för min familj.

Ge en gåva här >>>