Idag, lördagen den 7 november, skulle Erik Gunnar Eriksson nämligen ha fyllt 91 år.
Den där novemberdagen 1929 blev början till en livsresa som kom att förändra livet för miljontals barn i fem världsdelar. Och än idag, 14 år efter sin bortgång, lever Erik Gunnars livsgärning vidare runt om i världen.

1969, i Francisco Sás slumkvarter i Brasilien, skedde det möte som skulle komma att mynna ut i Hoppets Stjärnas födelse. En kvinna kom fram till Erik Gunnar Eriksson och la sitt döende barn i hans famn.
”Be till Gud att min lille son får leva”, vädjade hon.
I det ögonblicket upplevde Erik Gunnar vad han i efterhand kom att beskriva som sin andra omvändelse. Hur skulle han kunna gå vidare och predika evangeliet om han inte också omsatte Guds kärlek i handling? Han bestämde sig för att bygga ett barnhem åt traktens mest utsatta barn – och så blev det. Den lille pojken, Paolo, överlevde och blev det första barn som togs omhand på hemmet när det öppnade 1970.

Barnhemmets namn, ”Hoppets Stjärna” gav senare namn åt hela den världsomfattande biståndsverksamhet som växte fram under de kommande decennierna. Med aldrig sinande energi ledde Erik Gunnar verksamheten mot ständigt nya mål.
– I efterhand har jag insett att vår pappa var helt unik, säger sonen Lennart Erikson. När vi människor stöter på en bergvägg vänder 99 av 100 och säger ”det går inte att komma längre.” Erik Gunnar var den där hundrade som ropar ”då spränger vi en tunnel!”.

Dagen till ära
tipsar vi om det minnesprogram som i somras spelades in i hans födelseort Kärrsjö.
I programmet, som leds av sonen Lennart och dottern Ulrika, får vi chansen att minnas Erik Gunnars liv och gärning genom att lyssna till hans vänner. Missa inte när Donald Bergagård, Roland Lundgren, Bosse Andersson, Ingemar Helmner, Per Filip Waldenstad, Per-Erik Hallin, Kjell Samuelsson och Inga-May Hörnberg bjuder på såväl varma ord som ljuva toner.

Dela med dina vänner: