Minns du nyårsafton? För mig känns den nära, men samtidigt oändligt avlägsen. Jag konstaterar att skålandet, kramarna och nyårslöftena ägde rum i en helt annan värld än den vi lever i just nu. Vem kunde ana vidden av den katastrof som bara några månader senare skulle lamslå hela världen?

Inom loppet av en vecka ställdes allt på ända här i Sverige. Plötsligt blev det smärtsamt tydligt för oss alla att det finns saker i livet som vi aldrig kan vara riktigt förberedda på. Trots att det är jobbigt måste vi acceptera läget och sedan besluta hur vi ska hantera det. Vad kan vi göra, och vad ligger utom vår kontroll? Det gäller att fokusera på det vi kan påverka.

Huvudsaken är att inte drabbas av panik, för när vi låter rädslan styra blir vi blinda för lösningar och utvecklingsmöjligheter. Och att ge efter för sin flyktinstinkt räcker inte långt mot en fiende som vi inte kan fy ifrån. Men en sak är klar:
Världen är väldigt hårt drabbad just nu.

Och de platser där folk har det som allra svårast är också de som drabbas allra värst. Jag tänker på min vän Tony i Haiti. Det är ett av världens fattigaste länder, och när de nu har stängt ner närmar sig folket obevekligen en svältkatastrof.
”Om inte coronan tar död på oss gör svälten det”, säger Tony.

Så vad kan du och jag göra? Vi kan inte stoppa viruset.
Vi kan inte heller stoppa hungersnöden från att drabba Haitis folk – men vi kan förhindra att de dör.
Så snälla, om du kan, hjälp oss att rädda så många liv som möjligt! 


Ulrika Kallin Eriksson, Verksamhetschef

 

Ja, jag vill dela ut mat till hungrande familjer! >>

Dela med dina vänner: