Kölden följer barnen överallt

Fönstergluggar som gapar tomma, två rum för nio personer och en vittrande gammal kakelugn som enda värmekälla. Ändå vill sjubarnsfamiljen Grosu inte klaga.
Det vet att det finns andra här i byn som drabbas ännu hårdare av vinterkylan.

Byn Dimancheni, i nordöstra Rumänien, är ingen plats för barn – men barn kan inte välja var de föds.
Små fötter rör sig i vår närhet, över gator och bakgårdar, och alltför sällan skyddas de av skor och kläder som är varma nog.
Vi är på väg hem till familjen Grosu, där mamma Ana och pappa Marius bor med de sju yngsta av sina nio barn. Tre av döttrarna; Marta, Estera och Rebecka, kommer dagligen till Hoppets Stjärnas center där de får mat och studiestöd. Att kliva in i deras hem är som att kliva flera hundra år tillbaks i tiden. Husets ena rum har väggar av cement, och det är där som alla sover intill kakelugnen, nerbäddade under tjocka lager av filtar. Det andra rummet liknar snarare en trädkoja, med hål till fönster och glipor mellan väggplankorna. Där skulle ingen i familjen överleva vintern.

I vårt arbete har vi sett ännu värre hem; vacklande plåtskjul i Kenyas slum och på Haitis landsbygd, men det finns en viktig skillnad:
I Kenya och Haiti blir det aldrig 20 grader kallt.
Här i Rumänien vet varje barn, och varje mor, att kylan kan bli deras död.

Ana, Marius och barnen har det inte lätt, men de är ändå tacksamma – för ifjol var läget så mycket värre. Hoppets Stjärna har bland annat hjälpt familjen att börja odla egna grödor, som Ana lagrat inför vintern, byggt en brunn på gården och ordnat nya fönster till det rum där alla sover. Det hjälper dem att hålla värmen – åtminstone så länge det finns ved att elda med.
– Det har betytt så mycket, säger Ana. Innan hade vi nästan ingenting. Vi levde bara dag för dag.

Dela med dina vänner: