1970 – Drömmen om ett barnhem

Nästan ett år har gått sedan Tältmissionens ledare Erik Gunnar Eriksson fann sig stående bland kartonghusen i Fransisco Sás slumkvarter med ett febrigt, utmärglat barn i famnen. Han kan inte glömma det ögonblicket, när en förtvivlad mor vädjade till honom att be för hennes döende son. Sedan dess har Erik Gunnar burit med sig drömmen om att starta ett barnhem där, bland Brasiliens mest utsatta – och nu ska drömmen bli offentlig. Denna sommarkväll, under den pågående missionskonferensen vid hans föräldrahem i Kärrsjö, kliver han upp på scen och förkunnar sina planer.
Responsen blir överväldigande. De entusiastiska åhörarna inleder en insamling till barnhemmet i samma ögonblick – men under natten drabbas talaren själv av tvivel. Vad har han gett sig in på? Vad visste han om att driva barnhem, och hur skulle han få in de summor som krävdes?
Efter en sömnlös natt har han bestämt sig. Han måste återvända till scenen och ta tillbaka sitt löfte, hur mycket det än smärtar – men utanför missionstältet möts han av en man som inte heller sovit en blund den natten. Denne man, Josef Hellman, har dock helt andra skäl för sin sömnlöshet.
”Efter ditt möte i går hörde jag en röst som talade till mig”, säger han. ”Rösten sa att arvet jag fått efter min mor ska jag ge till barnhemmet i Brasilien.”

Nästa person att söka upp Erik Gunnar är barnsköterskan Ulla-Britt Sundström.

”Det är jag som ska åka till Brasilien och ta ansvaret för barnhemsprojektet”, meddelar hon.

Och så blir det.

Redan i september lämnar Ulla-Britt Sverige med destination Sydamerika.

Dela med dina vänner: