De flesta svenskar vet hur det känns när kylan biter i kinderna, och vi fasar för att få snö i nacken som blir till smältvatten utefter ryggen. Vi har gnuggat blåfrusna händer mot varandra och känt hur tårna domnar bort inuti skorna – men vi vet också hur det känns att få komma in i värmen. För Argentinas mest utsatta familjer kommer kölden plötsligt, och de har ingenstans att värma sig.

Familjens allrum är dåligt isolerat. Här står en enkel spis och en ugn där föräldrarna bränner lerhantverk
Tunn takplåt, tunna tegelväggar och stora glipor kring fönsterluckorna. Innanför dörren springer barnen barfota direkt på den hårt stampade jorden. Familjen Temays hem i Argentina ser, med andra ord, ut som man kan vänta sig hos en fattig familj i ett varmt land. Problemet är att Argentina inte är ett varmt land. Inte alltid. Samtidigt som vintern släpper sitt grepp om Sverige sveper kalla vindar in över de argentinska slätterna. Då byts 30-gradig värme mot ett oberäkneligt klimat där plusgrader varvas med plötsliga köldknäppar. Och när minusgraderna tar över, då blir det minusgrader även inomhus.
– När det kryper ner mot noll grader blir det kallt och dragit. Vi sover alla i samma rum och försöker hålla oss varma, berättar Victor Temay.
Både han och hustrun Augustine tillhör minoritetsfolket Toba. Tillsammans har de fem barn: tolvåriga Jorge, åttaåriga Julio, sjuåriga Mia, fyraåriga Guadelope och tvååriga Natalia. Alla sju familjemedlemmar tränger alltså ihop sig i det inre av husets två rum när natten sänker sig.
– Vi kurar ihop oss i sängarna, säger Victor. Vi har en våningssäng och en säng till, men det räcker inte, så ett par av barnen sover på golvet nära vårt enda värmeaggregat.
Det händer också att barnen får stanna hemma från skolan eftersom även den saknar isolering.
– Men många dagar får vi sitta med jackorna på i klassrummen, berättar Julio.

Mia och Guadelope försöker hålla sig varma framför familjens enda värmekälla
Bristen på varma kläder är ett stort problem. Det fåtal ytterkläder familjen har är tunna, och några renodlade vinterkläder existerar knappt i trakten.
– Nyligen blev det riktigt kallt, berättar Augustine. Det var minus 7 på natten och då var det jobbigt. Vi gjorde vad vi kunde och sov med jackor och mössor på oss.
Samtidigt, poängterar hon, finns det andra i grannskapet som har det mycket värre.
– En del i byn, som inte har möjlighet med något annat, eldar öppen eld inomhus. Men det är farligt. Flera har fått svåra skador och en del har dött av eld och rök.
Så illa kan det gå i ett fattigt, bortglömt hem – för när kylan kryper in mot märg och ben gör vi människor vad som helst för att fly ifrån den.

Efterlängtade paket

Oavsett om det är sommar eller vinter slipper barnen i familjen Temay att gå hungriga. Barnen är fadderbarn hos Hoppets Stjärna, och tack vare det får de ta emot matpaket som betyder mycket för hela familjen. De innehåller bland annat mjöl, ris, pasta, tvål och mjölkpulver och säkerställer att familjen kan ställa mat på bordet.
– Det viktigaste för oss just nu är mjölken, säger Augustine. Det känns bra att kunna ge den till barnen. Sen är tvålen bra, så att vi kan hålla oss rena.

Värm Tobafolkets barn!

Ingen tvååring ska behöva sova i minusgrader.
Ingen sjuåring ska tvingas kura ihop sig på ett fruset jordgolv.
Hjälp Tobas familjer att härda ut när kölden sveper in!

Ge en gåva! >>