Bli fadder

Charity växte upp på 80-talet i en fattig ghanesisk familj. Hennes pappa var chaufför och hennes mamma sålde majsrätten Kenkey på marknader.
– Det var inte lätt för mina föräldrar att ta hand om sex barn, säger hon.
Och så en dag, när Charity gick i fjärde klass, insjuknade hennes pappa hastigt.
– Jag minns när de berättade för mig att han hade dött, säger hon. Jag minns hur jag rusade ut från vårt hem, och hur de följde efter mig. Min pappa var mig väldigt kär.

Efter det vändes livet upp och ner. Charitys mamma kunde inte försörja henne utan hjälp, så Charity fick flytta in hos en gift syster i Kumasi. Som 16-åring, efter högstadiet, slussades hon vidare till sin äldsta syster som drev ett enkelt gatukök i Accra. Där fick Charity jobba hårt för att betala sin egen skolgång.
– Min uppväxt gjorde mig till den jag är idag, säger hon. Den rustade mig med djärvhet och självförtroende. Jag insåg att jag måste stå på egna ben – och att jag klarade det.
Hon formades av sin fars frånvaro, men också av den tid de haft tillsammans.
– Pappa lärde mig att aldrig lura eller utnyttja en annan människa. Det har jag aldrig glömt.

Efter gymnasiet fanns inga pengar till en universitetsutbildning. Istället jobbade Charity i gatuköket och sparade pengar till en sekreterarkurs. Efter examen såg hon en platsannons i tidningen. Den organisation som sökte sekreterare var Star of Hope Ghana.
– Att jobba med bistånd var inget som jag tänkt på innan dess, säger hon. Men när jag började såg jag potentialen hos mig själv.
Det nya jobbet tog Charity på sitt livs första, och hittills enda, utlandsresa: Till Kärrsjö i norra Sverige. Hon skrattar åt minnet.
– Det var sensommar – men det var kallt för mig! Jag stod med händerna i fickorna hela tiden. Och så kunde jag inte sova, för det blev ju aldrig natt.
På plats samlades representanter från alla Hoppets Stjärnas projektländer.
– Alla vi som möttes där hade en känsla av samhörighet. Jag inspirerades av att se hur Rumänien jobbade, hur Kenya jobbade … jag lärde mig mycket. Och när jag kommit hem saknade jag den fridfulla atmosfären i Sverige. Till och med er trafik var ljudlös! Ingen tutade.

Under 13 år som sekreterare såg Charity potential att utveckla projekten, men hade ingen makt att genomföra sina idéer. Det förändrades 2016, när Hoppets Stjärnas ordförande besökte Ghana.
– Jag blev förstummad, mållös, chockad! Jag hade aldrig ens tänkt tanken att bli chef. Men när de erbjöd mig jobbet, då kände jag att det här var Guds plan för mig.
Charitys första drag var att anmäla sig till en universitetskurs i administration för att bli bättre på sitt nya jobb. Under de åtta år som gått har hon utvecklat varje del av verksamheten i Ghana. Inom befintlig budget har hon lyckats rusta upp alla skolor, förnya studiematerialet, vidareutbilda lärare och dubblera antalet måltider som barnen får varje skoldag. Hon axlar rollen med sin pappas ord som ledstjärna.
– Att vara Hoppets Stjärnas ansikte utåt är ett stort ansvar, fastslår hon.
Det ansvaret axlar hon med bravur.

Fakta/ Charity Frempong
Ålder: 44.
Bor: Accra.
Familj: Mamma, två bröder, tre systrar och sonen Papayao, 16. Gift med Foster sedan 2019 och bonusmamma till hans två barn.
Yrkesroll: Verksamhetschef för Star of Hope Ghana.