Bland Star of Hopes tusentals faddrar finns det en som sticker ut lite extra. Den heter Skorped, är en by i Ångermanland och har uträttat stordåd på andra sidan havet.
– Vi hade en vision om att engagera hela vår by för en by i Haiti, säger eldsjälen Maja Gyll.

Det hela började redan 2010, när ungdomskören E-team från Skorped bestämde sig för sjunga ihop pengar till en brunn med rent dricksvatten i den haitiska byn Jeanton. Vännerna Maja Gyll och Elin Näsström kom snart att bli drivande i projektet.
– Vi satte målet vid 100 000 kronor, berättar Maja. Innan året var slut hade vi fått ihop 140 000 kronor via sexton konserter.
I slutänden räckte insamlingen inte till en brunn – utan till två. Både Elin och Maja har besökt byn och sett resultatet av sina ansträngningar; en känsla de beskriver som överväldigande. Och framgången med detta första projekt gav inspiration till ett nytt. Skorpedsborna tog på sig en fadderroll för byn Bois Negresse, en bergsby utan el och rinnande vatten i en trakt kallad ”lilla Sverige” eftersom vädret påminner om het svensk sommar. Skorped blev därmed Star of Hopes första byfadder – och invånarna slöt upp på alla tänkbara sätt. Vissa ordnade caféer, andra höll modevisningar och en gymnasieelev satte upp en musikal där alla intäkter gick till byn.

Vissa skänkte klumpsummor, andra började skänka månadsvis och två 50-årsfirare önskade sig pengar till fadderprojektet i stället för presenter. Konceptet ”Spring till Haiti” lät byborna betala för att få registrera sina motionssteg i en insamling av de 800 mil som skiljer byarna åt, och väl framme startade insamlingen ”Spring från Haiti” – för när man väl nått dit måste man förstås ta sig hem igen.
– Folk här i Skorped är väldigt måna om att det ska hända saker, säger Elin och ler.
I april var hon, Maja och sex andra Skorpedsungdomar på plats för att hjälpa till med bygget av en lekplats som de samlat in 75 000 kronor till. Elin och Maja berättar om intensiva dagar, hjärtliga möten, starka känslor – och om att bli nypt i ryggen av byns kvinnor vid gruppfotograferingen.
– De nöp och fnissade. Jag tror de ville testa elasticiteten i vår konstiga vita hud, säger Elin och skrattar.
Hon beskriver det som en större kulturkrock att komma hem igen än att komma dit.
– Där hinner du få bort såna tankar du har dagligen; hur mycket du ska plugga och vad du ska ha för kläder… och så kommer man hem och får frågan ”har du hunnit festa mycket under resan?”. Kontrasten blir enorm.

I dagsläget utbildar sig Maja till läkare i Umeå och Elin läser ekonomisk historia i Uppsala, men avstånden till hembyn har inte hindrat dem från att fortsätta driva byfadderprojektet. Det lever vidare – och nu hoppas världens första byfadder att den ska få sällskap av fler.

Dela med dina vänner: