Brasilien, 1979. Fyraåriga Suely har förlorat sin mamma. Pappan sätter henne på en gunga och ger henne lite fart. Sedan går han därifrån – och kommer inte tillbaka.
Den natten blir Suelys första på Hoppets Stjärnas barnhem i Montes Claros.
Vad hon omöjligt kan ana då är att hon en dag kommer bli den som leder kampen för stadens utsatta barn.

47 år har gått sedan den där dagen. På gungan intill satt Suelys bror. Deras pappa, en 28-årig änkeman, såg det som en övermäktig uppgift att ta hand om dem.
– Barnhemmet blev mitt hem, säger Suely. Allt jag är, det har jag fått från den platsen, och från de människorna. De som korsade havet för att ge mig hopp.

Efter en tid blev hon adopterad – men fick snart återvända till barnhemmet.
– På den tiden var det tyvärr vanligt att återlämna adoptivbarn som om de vore butiksvaror, berättar Suely.
Hon hann fylla tolv innan nästa familj dök upp.
– Jag vet inte vad som fick dem att adoptera, för de hade redan barn. Egentligen hade de inte råd att ta hand om mig.
Nödvändigheter som skor och skolmaterial bekostade Suely på egen hand genom att sälja grönsaker.
– Jag fick jobba hårt varje dag för att bevisa att jag var värd att behålla. Det tvingade mig att bli stark.

Suely lyckades utbilda sig inom pedagogik och lärande. Hon fick jobb, gifte sig och blev mamma till två söner. Samtidigt bar hon på en dröm: Att en dag hjälpa andra så som hon själv blivit hjälpt. Det drev henne att volontärjobba som privatlärare för barn i samma slum där hon själv vuxit upp.
– För mig var det ett kall, säger hon.

Med åren hade Hoppets Stjärnas successivt flyttat fokus till förskolor och sociala insatser. 2016 stod barnhemmets lokaler tomma, och Suely tog på sig att vårda dem.
– En dag frågade några pojkar om de fick spela fotboll på den tillhörande fotbollsplanen, och jag lät dem göra det. Inom tre månader hade vi 120 pojkar som kom dit. Jag insåg att det här var ett sätt att få bort barn från gatan och skydda dem från destruktiv påverkan.

Innan hon visste ordet av hade Suely blivit en modersgestalt för slummens barn. I samråd med Hoppets Stjärna växte ett nytt stödprojektet fram med henne som centralfigur.
Idag erbjuder projektet läxhjälp och extraundervisning till barn från 6 till 16 år, måndag till fredag.
Donationer från lokala företag bidrar till att bekosta måltider åt barnen och utdelning av matpaket med näringsriktig mat till 120 kämpande familjer i trakten. Samtidigt har spontanmatcherna på fotbollsplanen utvecklats till en riktig fotbollsskola med träningspass tre gånger i veckan.
– Flickorna deltar också. Det är helt naturligt, eller hur? Särskilt här i Brasilien, fotbollens land.

Suely tänker ofta på Erik Gunnar, Hoppets Stjärnas grundare, som gick bort 2006.
– Jag önskar att jag kunde tacka honom – för utan barnhemmet skulle jag inte vara vid liv idag. Det är jag säker på. Jag är frukten av ett arbete som lyckades. Jag skulle vilja visa honom att det frö som såddes har grott och spirat.