Det sägs att tomten kommer med julklappar till alla snälla barn, men det är inte sant. Inte alla. Inte till de fattigaste barnen i rumänska Dimacheni. Här, bland snö och mörker, kurar frusna kroppar ihop sig kring vedspisen medan vinden viner runt dem. Tomten verkar bara bry sig om barn som varken hungrar eller fryser. Men kanske, kanske kan någon sträcka ut en hand även till Dimachenis barn i jul?

Vad önskar sig Florentina i julklapp? En kälke – eller kanske en docka! En sådan har hon sett att andra barn har. Men nej, förresten… det vore själviskt av henne. Om det finns minsta chans att hennes önskan slår in borde hon önska sig något åt familjen. Som mer ved till kaminen, och välling till sin lillebror David. Han ser så glad ut i sin mammas famn – men hans kläder döljer en undernärd spädbarnskropp.

Jag som besöker familjen har en dotter som föddes ungefär samtidigt som David. Hon är ganska liten i växten, och trots lugnande ord från barnsköterskan har jag börjat oroa mig för henne. Men när Davids mamma Elena sträcker ut armarna mot mig, och sätter David i min famn, då blir jag smärtsamt påmind om avgrunden mellan min dotters värld och hans. Det känns som om han inte väger något alls. Och jag förstår inte hur han kan le så stort mot mig när jag själv vill gråta så förtvivlat.

Elena, som är mamma till David och hans syskon, önskar att hon kunde ge barnen allt gott i världen. Därför gör det ont när hon hör dem prata längtans- fullt om julklappar som hon aldrig kommer att kunna ge dem. Att höra deras magar kurra, och oroa sig för hur länge maten räcker, håller henne vaken om nätterna. Att se dem frysa, och inte kunna värma dem ordentligt, skär i bröstet på henne.

Elena, Ion och deras barn bor nära gränsen mot Moldavien, och vinterkylan i trakten kan krypa ner mot 20 minusgrader. Det är ingen temperatur som skrämmer dig eller mig – men det skulle den göra om vi var i deras skor. Om vinden ylade sig rakt genom vårt hem som om det vore en hundkoja. Om våra barn måste turas om att lämna hemmet, eftersom de bara har ett par skor att dela på. Om vi måste samla hela familjen i ett enda uppvärmt rum, med en enda uppvärmd härd, och inte vet hur länge veden kommer räcka.

Ja, lidandet har många ansikten här i byn – men hoppet vägrar dö. Det väcks till liv av en enda gåva, en enda glad nyhet, en enda vänlig gest.

Därför gör vi oss redo att agera, tillsammans med dig. Det finns fler byar som Dimacheni, och fler länder som Rumänien – och runtom i världen drömmer barnen om en god jul.

Du kan se till att en svårt utsatt familj får uppleva en riktigt god jul, ge ett julpaket! >>

I grannhuset bor Elenas yngre syster Mădălina med sina föräldrar. Även de trängs i hemmets enda uppvärmda rum i väntan på våren.

I brist på rinnande vatten samsas flera familjer om den här brunnen.

Många väggar byggs av halm och lera, i brist på bättre material. Det räcker inte långt när temperaturen närmar sig 20 minusgrader.

Här, i ett tillbyggt, kallställt, yttre rum, ligger nästan allt familjen äger.

Äldste sonen Petrică tar ansvar för att elden i kaminen inte slocknar. Den utgör husets enda värmekälla.

Om nätterna sover alla så nära kaminen de kan för att få ta del av värmen.

 

Du kan se till att en svårt utsatt familj får uppleva en riktigt god jul, ge ett julpaket! >>

Dela med dina vänner: