Sextiotvå åriga Horacio Vergara som bor i Colombia flyttade i januari 2011 hem till byn Mirandita. Då hade han varit på flykt i 12 år undan de olika terroristgrupperna och knarkkartellerna som härjade i området. Han har bott i provinsen Chaco där han haft olika arbeten bland annat som taxichaufför, men även där var det svårt att tjäna några pengar.

Tillbaka i Mirandita började han odla han kaffe och djurfoder som han försöker sälja vidare på marknaden. Men tiderna är svårt för småbönder och det är inte lätt att avyttra produkterna till vettiga priser. Uppköparna vill inte betala några större summor för jordbruksprodukter. Horacio och hans fru bor i deras slitna hus tillsammans med deras son på 19 år. Han har gått ut grundskolans årskurs fem, och skulle gärna vilja fortsätta men det är svårt. Byn har ingen utbildning för ”secondary school” ännu, och att studera på någon annan ort är otänkbart på grund av ekonomiska skäl. Horacio berättar:

– Vi är fattiga här. Men vi har det bättre här i all enkelhet. I staden hade vi det sämre och fick kämpa än hårdare för att få mat på bordet. Det är riktigt bra med detta matpaket som vi får från Hoppets Stjärna. Det drygar ut ordentligt. Fint! Stödet till skolan och den lilla organiska trädgården är också bra, även om vi inte har några barn i skolan. Men det är bra för skolan och bygden.

Familjens hus ligger isolerat i skogen med cirka 20 minuters promenad från byvägen, men det är inget som bekymrar Horacio idag, men det var ohållbart under konfliktåren i området.

– Det är lugnt och skönt nu, säger Horacio och blickar ut över kullarna som omger skolan. Min familj och hela byn är tacksamma för att vi kan få stöd utifrån så vi kan utveckla byn och stanna kvar. Förhoppningsvis kan byn och skolan växa på sikt. Framtiden ser ok ut, även om det känns fattigt just nu.

Stöd vårt arbete i Colombia! – Bli fadder eller ge en gåva!