Familjen Hrytskovs hemstad Kherson var en av de första orter som ockuperades av ryska styrkor 2022.
– Vi fick uthärda allt. Hunger och kyla. Det fanns ingen el, ingen värme, inget bröd. Ingenting. Vi gjorde vad vi kunde för att överleva, säger barnens mamma Tetiana.

Samma höst lyckades Ukraina återta Kherson – men den ryska regimens flygattacker fortsatte. En kusin till barnen dödades, och en annan blev svårt skakad. En dag började familjens hund, Guchi, plötsligt rusa fram och tillbaka och klösa på alla dörrar. Familjen fick onda aningar och bestämde sig för att gå ner i husets källare.
De hade knappt hunnit dit förrän den första explosionen hördes.
– När allt äntligen tystnat, och vi tog sig upp ovan jord, fanns vårt hus inte kvar.

Nu har familjen levt tre år som flyktingar i staden Mykolaiv. Först trängdes de alla i ett enda rum på en internatskola. Nu består deras hem av små sovrum i ett korridorsboende. Vid varje nytt flyglarm springer föräldrarna från rum till rum för att få med sig alla ner i skyddsrummet. Svårast är det för sonen Maksym, som har cerebral pares och inte kan gå utan hjälp.

Alla i familjen bär på flera lager av saknad.
Efter hemmet som gick upp i rök och vänner som de kanske aldrig kommer återse.
Efter hjältehunden Guchi, som blev kvar i Kherson när de flydde.
Efter vardagliga ögonblick och det liv det hade.
Kontrasten blir extra stark i juletid.
– Jul för oss är att få samlas till bords, hela familjen – men vi tvingas hela tiden springa upp och ner för trapporna på grund av bombningar. Efter en attack är vi ofta utan både el och vatten, säger Tetiana.

Hon kramar om 6-årige David, som bara var ett drygt år när de första bomberna föll över Kherson. Rädslan har dominerat alla jular han kan minnas – men i år finns en liten ljusglimt att se fram emot. De ryktas om ett julpaket, fullpackat med julmat och leksaker. En gåva från ett land långt norrut – ja, kanske bor de rentav granne med jultomten.
Mitt bland all rädsla i Davids kropp finns det också plats för längtan.

Ge en gåva här >>>

***
Krigets många ansikten!

Krigsåren har lämnat sår, även bland de till synes oskadda.
Möt några av barnen i familjen Hrytskov.

David, 6 år
Vid 15 månaders ålder hade David redan börjat prata, men efter det första bombanfallet slutade han tvärt. Inte förrän nu, efter otaliga timmar med psykolog och talpedagog, har han långsamt börjat använda ord igen.

Snizhana, 9 år
Något brast inom henne när en missil passerade ovanför hennes huvud. Hon förlorade talförmågan, hennes händer skakade konstant, och hon började kissa på sig. Hon började klamra sig fast vid sin mor som vid en livboj på ett stormigt hav.

Violetta, 19 år
I krigets spår har hon drabbats av tre hjärnskakningar som kräver regelbunden medicinsk behandling. Hon kämpar med svår ångest och återkommande panikattacker.

Maksym, 20 år
Livet i ett krigshärjat land är illa anpassat för en ung man med cerebral pares. Innan 2022 fick han kostnadsfri hjälp i form av medicin och ortopediska skor. Nu får han ingenting. Han kan inte själv ta sig i säkerhet när bomberna faller, så familjen måste alltid finnas vid hans sida.

Ge en gåva här >>>