Bli fadder

I år, 2020, har det gått 50 år sedan vår pappa Erik Gunnar Eriksson grundade Hoppets Stjärnas första projekt. Då kunde ingen ana vad han just hade satt i rullning – inte ens han själv.
Hoppets Stjärna föddes i en värld som onekligen såg annorlunda ut än dagens.
Då, 1970, pågick Kalla Krigets kapprustning för fullt och mänskligheten hade just tagit sitt första kliv på månen. På jorden fanns det bara 3,7 miljarder människor, och mer än var tredje levde i extrem fattigdom. Misären hade 1,3 miljarder människor i sitt grepp. Det var för dem vår stjärna tändes.
Tack vare dig och tusentals andra givare har vi kunnat sprida hopp där allting verkar hopplöst.
Vi har öppnat barnhem, skolor, skolkök och resurscenter, delat ut matpaket och boskap, byggt bostäder, borrat brunnar och gjort katastrofinsatser.
För när nöden är som störst, då måste hoppets stjärna stråla som allra starkast.
I vår jubileumstidning (ni kan läsa den här på hemsidan >>) ser vi tillbaka på den makalösa resa som de senaste 50 åren rymmer.
Det är berättelsen om ett döende spädbarn och en moders vädjan, en fånges predikan, ett namnlöst hittebarn och en vasaloppsvinnare.
Om orkaner, tyfoner, översvämningar, jordbävningar, vulkanutbrott, en tsunami och en soplavin.
Om ett bortglömt flyktingläger, ett bakhåll i Irak och en oväntad kram mitt bland Saddams krigsoffer.
Om krig, revolution, gömda barn och discodansande strålningsoffer.
Om artister, ministrar, kungligheter, två riddare och en påve.
Men framför allt är det en berättelse om hopp.
Från dag 1 har vår vision varit att ge barn en bra start i livet, och att på så vis forma nya generationer med bättre förutsättningar än sina föräldrar. Det är fortfarande vad vi kämpar för.
När man betraktar världen genom nyheternas filter är det lätt att tro att läget blir allt värre, att fattigdomen breder ut sig och att misären blivit djupare.
Men vår kamp, och din kamp, har inte varit förgäves.
Trots att vi idag delar vårt jordklot med dubbelt så många människor som 1970 har antalet extremt fattiga halverats. Vi som har vigt våra liv åt Hoppets Stjärnas arbete känner glädje över att ha fått dra vårt strå till stacken, och att bidra efter förmåga till denna hoppfulla resa för mänskligheten.
Den extrema fattigdomen omfattar alltså inte längre var tredje människa, utan var elfte – men 600 miljoner svårt utsatta är fortfarande 600 miljoner för många.
Därför är de här 50 åren bara början.
Vårt långsiktiga mål kommer alltid vara att avskaffa oss själva; att mänskligheten en dag ska nå den punkt där våra insatser inte längre behövs. Men än är vi inte där.
Och så länge det finns barn som behöver oss kommer vi göra allt vi kan för att hjälpa dem.
Vi hoppas och tror att du vill följa med oss på den fortsatta resan!
Ulrika Kallin Eriksson, Verksamhetschef
Maria Presson, Insamlingsansvarig
Lennart Eriksson, Medgrundare och utvecklingsansvarig