Foto: Jennifer RadhammarSveta är en av de unga mammorna som familjehemmet Grace har hjälpt. Hon bor nu i en egen lägenhet tillsammans med sina två barn Vika, tre år och Stefani, ett år. Men resan dit har inte varit smärtfri.

Vi sitter i Svetas lägenhet, som består av ett kök och ett litet vardagsrum, vilket även fungerar som sovrum. Toaletten delar familjen med de som bor i lägenheten bredvid. Vika har kissat ner sig, kanske för att hon inte är van vid gäster och blev rädd. Sveta hjälper henne att byta trosor och byxor. Medan barnen kryper omkring och leker på golvet börjar Sveta berätta om sitt liv.

Trodde hon skulle dö av depression

Sveta lärde aldrig känna sina föräldrar, utan växte upp på ett barnhem. När hon var 17 år blev hon förflyttad till ett hem för äldre mentalsjuka. Efter fem dagar var hon så uttråkad att hon trodde att hon skulle dö av depression. Det fanns ingenting att göra. Till slut fick hon anställning på en vårdcentral där hon fick hjälpa till med städning.

– Det enda jag ville var att skaffa ett normalt boende, men ingen trodde på att jag var frisk och för att få en lägenhet behövde jag dokument som intygade min mentala friskhet. Jag fick inte ens skriva upp mig på väntelistan för lägenhet, berättar Sveta.

Till slut hittade Sveta en doktor som trodde på hennes berättelser om de dåliga förhållandena på mentalsjukhuset, vilka präglades av våld, blöta sängkläder och tristess. Doktorn såg till att hon fick flytta till ett mentalsjukhus för barn där det konstaterades att hon var frisk.

Mannen önskade sig en son

Genom Grace fick sedan Sveta en egen lägenhet och hon skaffade sig ett jobb. Strax därefter träffade hon en man som hon blev gravid med och de gifte sig. Mannen ville ha en son, men de fick en dotter. Hans missnöje över detta gjorde att han misshandlade Sveta. De bodde ihop i två och ett halvt år men sen tog äktenskapet slut.

– Jag var beroende av hans inkomst och väntade mitt andra barn. Därför stannade jag med honom. Men en dag försvann han bara, säger Sveta.

När dottern Stefani föddes blev det problem med registreringen, eftersom pappan saknades. Rättsprocessen tog åtta månader och kostade mycket pengar. 

Familjen betyder allt

Nu har Sveta finska faddrar som hjälper henne med pengar, leksaker och kläder.

– Det viktigaste är familjen och mina barn betyder allt för mig. Jag vill att de ska få en utbildning och ett bra liv. Barnen gör mitt liv värt att leva, säger Sveta.

Text: Sofia Carlsson, bild: Jennifer Radhammar

GE EN GÅVA TILL VÅRT ARBETE

Dela med dina vänner: