Bli fadder

En morgon 1987 klev en liten skara barn in i Naomi Reids vardagsrum. Det blev upptakten till en fantastisk verksamhet som sedan dess har stakat ut nya livsöden för över tusen barn.
– Deras glädje är underbar att se, säger Naomi.
Hur kan en förskola avgöra framtiden för ett barn? Det är väl först i grundskolan som undervisningen tar fart?
I Sverige stämmer det – men i Trinidad ser det annorlunda ut.
– Här i landet måste barnen kunna grunderna redan när de börjar grundskolan, förklarar Naomi Reid. Därför lär vi dem att läsa, skriva och räkna.
Grundskolan är tillgänglig för alla barn i landet, men att gå förskolan är inte samma rättighet – trots att barnen alltså inte klarar sig i första klass utan att först ha lärt sig läsa, skriva och räkna under tre år i förskolan. Det är den situationen som gör Hoppets Stjärnas verksamhet så oerhört viktig. Den riktar sig till barn från Port of Spains mest utsatta familjer; barn vars föräldrar inte har råd att skicka dem till en privat förskola. Barn som skulle ha hamnat ohjälpligt efter i undervisningen från dag 1 om inte Hoppets Stjärna fanns.
– Jag känner tacksamhet gentemot alla givare som gett oss möjligheten att hjälpa de här barnen som verkligen är i behov av hjälp och stöd, säger Naomi.

Hon har hunnit fylla 65, men fortsätter att vara engagerad i den verksamhet hon grundade för tre decennier sedan. Då drev hon den i sitt eget hem; nu sker lek och lärande i en renoverad kyrka i förortsområdet Maloney Gardens. Dessutom finns systerskolan S:t Joseph som såg dagens ljus för 20 år sedan, 1997. Där har läraren Charmaine Francis varit med sedan starten.
– Det har varit 20 fantastiska år här, med Naomi som ledare och med alla barn som jag har fått lära känna genom åren. Tillsammans har vi utbildat barnen, förberett dem för grund-skolan och gjort vårt bästa för att de ska bli bra studenter och utvecklas till fina människor med goda värderingar. Därför har det också varit kul att se att så många kommit in på landets finaste gymnasieskolor senare i livet. Naomi har bara gott att säga om Charmaine och hennes kollegor.

– Jag är väldigt nöjd med lärarna och deras arbete. De jobbar väldigt hårt och förbereder sitt arbete väl varje dag. Den glädje barnen får uppleva är underbar att se, och det är tack vare den glädjen som de utvecklas.
Vikten av vad de åstadkommit speglas i leendena, kramarna och tacksamheten som möter Naomi, Charmaine och de andra varje gång de får återse en gammal elev. Under vårt besök i landet möter vi bland annat 22-årige Daniel Ryan, som blivit musiklärare, och 29-åriga Kateisha Ambrose som arbetar som statsåklagare.
– Lärarna var så måna om att hjälpa oss på alla sätt, säger hon. De engagerade sig inte bara i skolämnena utan också i vår personliga utveckling. Jag kommer alltid att se Naomi som min andra mamma.
För Naomi och Charmaine ger varje sådan framgångssaga ny energi åt deras engagemang.
– Det har varit många fina år, säger Charmaine. Jag hoppas att vi kan fortsätta att ge så många barn som möjligt en bra start i livet.