Taytay är ingen plats för barn – och särskilt inte för unga flickor – men barn kan inte välja var de föds. Ana, Michelle och Lisa bad förstås inte om att få börja sina liv här; i ett vidsträckt slumområde som vuxit fram ovanpå en gammal soptipp.

För Ana kom det första, stora sveket från vuxenvärlden när hon bara var sju månader gammal.
– Jag har aldrig fått lära känna min mamma, säger hon. Min pappa misshandlade henne, med slag mot huvudet, och jag var bara sju månader gammal när mamma rymde från honom. Hon tog med sig en av mina tre systrar, men lämnade mig kvar hos honom.
Under de första åren fanns Anas farmor där och försökte skydda henne, men hon dog när Ana var tolv år gammal. Snart var det inte bara pappans knytnävar som Ana fruktade.
En av få som hon vågade anförtro sig till var Liling Coruna vid Hoppets Stjärnas skola.
”Jag förlorar hellre min oskuld till en pojkvän än till min egen pappa” sa hon, kort innan hon försvann spårlöst.


Ana övergavs av sin mor och misshandlades av sin far. Michelle blev sexuellt utnyttjad av sin egen pappa, och Lisa vågade inte komma hem förrän alla män i huset sov. Dessa flickor i slummens Taytay har en sak gemensamt: Hoppets Stjärnas skola blev deras fristad. Nu kämpar vi för att den fristaden ska leva vidare. 

Samma öde kunde ha drabbat Lisa – men för henne utgjorde Hoppets Stjärnas skola hela skillnaden. Liling Coruna blev tidigt som en andra mamma för henne, och precis som en god mor skulle ha gjort började hon att oroa sig för hur Lisa mådde. Varför stannade flickan kvar i skolan och läste läxor ända till 22-tiden på kvällarna?
Var det verkligen bara för att hemmet saknade belysning?
Då berättade Lisa om sin styvfar, hans bröder och deras hårda knytnävar.
– Det var därför jag inte ville gå hem; inte förrän de sov. Då kunde jag smyga tillbaka in i huset med en ficklampa i handen. Jag var alltid rädd.

Liling har hjälpt många utsatta flickor genom åren, men få har burit på en så hemsk historia som Michelle. En dag kom hennes mamma hem och upptäckte hur en man höll på att klä av Michelle, samtidigt som han visade henne pornografiska bilder. Mannen var Michelles egen pappa. Då var hon 14 år, och han hade antastat henne sedan hon var liten. När Michelle nådde
puberteten eskalerade allt. Hon fäller tårar när hon berättar.
– Han sa ”säg inget till din mamma”. Jag kunde inte förstå varför min egen pappa gjorde så här mot mig.
– Jag minns det som igår när polisen kom hit till skolan och frågade om vi sett honom, säger Liling. Han flydde när han blev upptäckt.

Ana, Lisa och Michelle är alla myndiga nu. Ana återvände till Taytay efter två år på rymmen, återförenades med Liling och fick hjälp av sin fadder att få ett nytt hem. I Lisas fall såg Liling till att hon fick bo hos en värdfamilj, där hon äntligen kunde sova tryggt. I år tar hon sin collegeexamen och kommer att få flytta in på Stars Dorm, Hoppets Stjärnas nya hem för utsatta flickor.

För Michelle, däremot, är mardrömmen inte över. Efter ett år på flykt kom pappan tillbaka – och Michelles mamma lät honom flytta in igen.
– Jag kände mig så sviken! snyftar Michelle. Hur kunde mamma förlåta honom?
Idag tvingas Michelle bo vägg i vägg med sin plågoande. Hennes lillasyster, som går på Hoppets Stjärnas skola, bor också kvar hemma, och hon närmar sig puberteten. Liling håller ett vakande öga över henne, och över alla andra flickor som har skolan som sin fristad – men efter 29 år är den fristaden hotad.


Michelles lillasyster är ett av nästan 2 000 barn i slummen som kommer till vår skola. Mitt i en hotfull tillvaro behöver de en sådan fristad. 

Just nu tappar skolan nämligen 200 elever varje år. Varför? För att en fullgod utbildning i Filippinerna omfattar 12 årskurser sedan en tid tillbaka, och skolan har just nu bara plats för 10. För att den nya skolbyggnad som skulle ha gjort det möjligt med fler klasser står halvfärdig sedan pengarna sinat. Utan pengar, ingen skola – och utan skola, ingen fristad för slummens barn.
Den måste färdigställas, och det så snart som möjligt. Tiden är på väg att rinna ut.

Fotnot: Ana, Michelle och Lisa heter egentligen något annat. 

Jag vill rädda barnens fristad!

 

Dela med dina vänner: