I veckan som gick valde Filippinerna ny president. Den tufft talande borgmästaren Rodrigo “digong” Duterte från Davao valdes av folket framför elitfamiljernas pushade kandidater. Duterte kommer från landets mest sydliga ö Mindanao som också är en av landets fattigaste regioner.

Duterte har kanditerat på att han ska ta i tag med hårdhandskarna med brottslingar, precis som han gjort som borgmästare. Bra på ett sätt enligt många av fattiga som är trötta på ficktjuvar, rån, våldsamheter och annan brottslighet.Hans kampnaj har varit fokuserad på brott, droger, och korruption. Han har lovat att allt detta ska försvinna inom sex månader efter det han tillträder. Dock är det många som ifrågasätter hans tuffa metoder och hans framfusiga, ruffiga och till stor del klumpiga språk.

Det är en sak att sköta en hyfsat stor stad i södra Filippinerna, men en helt annan att sköta ett land med över 100 miljoner människor och rörig stad som Manila med 17 ihopväxta kommuner och kanske 15 miljoner människor. Han kommer natuligtvis ha helt andra ögon på sig också.

Politiken i Filippinerna är rörig och fylld med skandaler, mutor, stora handligsplaner som aldrig blir av beroende på en eller annan anledning.

Duterte kommer nog inte ändra den ekonomiska policyn på kort sikt. De senaste sex åren har ekonomin växt med 6,3% per år. Mycket av grundarbetet för detta sattes av president Gloria Macapagal Arroyo, som sedan fortsattes av nuvarande president Aquino. Moms har införts, skatt på tobak och alkohol har införts vilket ger stadiga inkomster till staten.

Numera arbetar 10 miljoner filippinerna utanför landet och skickar till stor del av sina löner hem till familjerna. Dessa pengar står för 10% av BNP. Samtidigt har Filippinerna utvecklats till en mycket viktig hub för affärvärldens back-office. Landet har många call centers för stora internationella företag, samtidigt som datormjukvaror och injengörsdesign utvecklas till allt större del utvecklas i landet. Detta har gjort att allt fler välutbildade filippinare stannar i landet, vilket hjälpe ekonomin. 

Trots att allt fler får det bättre så växer befolkingen fortfarande för kraftigt, och många föds direkt in i fattigdom. Antalet som lever under fattigdomsgränsen nu är 26,3%, samma som år 2009, men med den växande befolkningen så är antalet fattiga högre nu.

Vad betyder allt detta för Hoppets Stjärna och dess arbete i FIlippinerna? Svårt att avgöra. Dock är Hoppets skolor populärare än någonsin. Den i Taytay byggs just nu ut och kommer snart ha plats för 300 förskolebarn och 300 till på High School. Denna vecka har renovering genomförts och personalen har målat klassrummen. Man förberder sig för det nya läsåret som börjar om en dryg månad.

Jag hoppas arbetet fortsätter i rätt riktning för Hoppets Stjärna och att alla nya skollagar kommer till rätta för landets och befolkningens bästa. Men är nye presidenten Duterte rätt person att driva landet och lyfta ut 30 miljoner filippinare ut ur fattigdom?

donita 2

 

 

 

 

 

Dela med dina vänner: