GranskadGodkand GG 2017

manadens brev fran ulrika linje

När jag skriver det här har stora snöflingor bäddat in skogen utanför mitt fönster i en gnistrande vinter-skrud. Jag gläds över snötäcket, för det känns som att det är precis så här en riktig vinter ska vara …

… men det är ju lätt för mig att säga. Jag kan ta en promenad, njuta av det vackra landskapet och sedan återvända in till värmen. För den som saknar möjligheten att bli varm igen lär snö och kyla fylla kroppen med helt andra känslor. Jag har själv besökt byn Dimancheni i Rumänien, så jag vet hur usla bostäderna är där, och det tvingar mig att inse hur mycket de måste frysa nu.

Jag tänker på de gånger när jag själv har frusit riktigt mycket. När händerna är stela, luften svider i lungorna och tårna känns som om de håller på att trilla av. Vi har nog alla upplevt det någon gång – men vi har i den stunden också vetat att kylan har ett slut; att vi rör oss mot en tidpunkt eller plats där vi får värma oss igen. Tänk dig då hur det skulle kännas om du vet att kylan kommer följa efter dig vart du än går.

Vi som bor här uppe i Norden kan förstå den känslan bättre än de flesta – så hur skulle vi kunna vända ryggen till ett stelfruset barn? Om det är några som ska rycka ut och hjälpa dem som fryser i Rumänien nu är det väl vi, som vet vad de går igenom?.

Tveka inte. Ditt uppdrag är enkelt, men också avgörande: Värm ett barn som fryser!

ulrika signatur      

Ulrika Kallin, Verksamhetschef

Ja, jag vill ge värme till de som fryser!